Kan någon förstå det?

Jag vill handskas varsamt och i lugn och ro med alla mina tankar. Jag vägrar att tillåta mig att ha dåligt samvete för att jag inte är en bra mamma, hustru eller kollega just nu!

Jag vill ta hand om mig själv. Ibland kan jag tänka att "vad mysigt det vore med en egen lägenhet dit jag kunde fly med alla mina projekt." En hemvist för mitt lite mera splittrade jag...

Jag lever ganska gott i min bubbla just nu. Jag drömmer andra drömmar, jag säger till och med andra saker än jag brukar. Det finns inte många som kan förstå vad det innebär att spela så många olika personer. Om man sätter sig in i en måste en annan ut för tillfället. Man måste snabbt växla till den som är gällande just nu, byta på en bråkdels sekund, ibland. Och var ska man ta vägen med sina funderingar då?

Jag pratar om energikrävande projekt. Teater, musikal, skrivande... Jag blir kär i medspelare, jag blir kär i mina egna romankaraktärer, jag hatar mina medspelare och jag hatar mina romankaraktärer. Jag verkar ha den förmågan att leva mig in i rollerna rätt väl vilket gör att jag inte har plats för "den vanliga världen".

"Skriv omdömen till åttorna!" "Rätta nationella proven!" "Laga middag!" "Tvätta lakan!" "Boka utvecklingssamtal!" "Gör ett schema för klassresan!" - SCREW YOU! Vem bryr sig i min värld?




Jag vill bara sitta i min lilla bubbla och kramas ett tag, med alla bubblorna, snälla låt mig få vara där! Jag lovar att jag ska komma ut om ett tag...