Jag är 40. Fyra nolla, fyrtio! Bingo! Det är mycket. Stort. Galet gammalt. Eller så är det precis tvärtom.

Jag är ung, mogen, vacker, förståndig och vis. Jag är sprallig, pigg, intelligent och rolig. Det kan man vara både som 20-åring och 40-åring så vad spelar åldern för roll? Ingen, tror jag. Jag känner mig som jag känner mig, oavsett vad siffrorna i födelsebeviset säger.

Man får se människan bakom åldern. Det är personen som spelar roll. Det är intresse och attraktion som spelar roll, inte ålder. Så är det! Skön insikt! Så detta betyder att jag kan fortsätta känna mig som 20, bete mig som 30 men vara 40. Läckert!

Det enda som är positivt med att fylla 40, det enda som faktiskt spelar roll, är att man då är berättigad en stor fest. Och det hade jag. Jösses, vilket drag det blev! Vilka vänner jag har! Vilka släktingar! Folk hade skrivit egna sånger, de uppträdde för mig, dansade för mig och häcklade mig på ett ljuvligt sätt!

Jag är överväldigad, priviligierad och rörd över att var omtyckt av så många människor. Människor som vågar visa att de gillar just mig, det är fränt. Önskar jag kunde visa tillbaka hur mycket folk betyder för mig. Hoppas jag ändå, i mitt 20-åriga sinne, är tydlig när jag träffar dem så de förstår - NI BETYDER MASSOR!!