Nu börjar det bli verkligt skarpt läge! Den första av tre pjäser står för dörren, bara en månad till premiär och det är hög tid att sätta alla repliker nu!



Idag var vi hemma hos Jenny för att nöta dessa repliker och för egen del gick det väl så där... Första akten är helt ok men den andra är det nog ingen som är riktigt säker på. Så nu är det hårdkörning som gäller!!

Pjäsen handlar om familjen Fridh som träffas efter begravningen av mamma Elsie. Pappa Henry (Krister Wistbacka), barnen Kattis (jag), Malin (Annicka Halvarsson) och Caspar (Rodi Ellilä) samt Hans som är Malins man (Andreas Wetell), Emelie som är Caspars flickvän (Therese Fasth) och inte minst Emil som är Kattis son (Jeff Lindström), deltar i denna sorgens stund hemma hos Henry. Men vem har ställt det där paketet mitt på bordet? Från vem är det? Vem ska öppna och vad finns det i paketet? I och med paketet, eller kanske tack vare paketet, så avslöjas den ena familjehemligheten efter den andra och frågan är vem som går segrande ur detta?

Kom och avgör det själv!

Boka biljetter hos:

[email protected]

Jag har upptäckt en ny talang! Som jag har, alltså.

Jag kan kula!

Inte spela kula med små kulor utan "leta-efter-korna-KULA". Så snart har jag väl trädgården full av kossor...

Varför ska jag då göra detta? Ja, det är en idé till Vrå-spelen att jag som stenålders-schaman ska ha ett eget läte. Ett liksom ursprungligt läte, som kulning. Och jäklar vad det låter! Trodde inte jag hade sååå stark röst men med rätt teknik så kan man stöta ut ljudet flera kilometer.

Så, om ni saknar en dalkulla och inte vet var era kossor är - hör av er!

Ha ha, kul!

Smakprov kommer, ska bara hitta ett lämplig fäbod att öva i...

Katrineholm har begåvats med en alldeles egen kör i tv4:s program Körslaget. De är så duktiga att de tagit sig till semifinal och snart är det dags - på självaste påskafton ska det avgöras om Katrineholm får en kör i final. Och det är klart att man ringer och röstar på sina kompisar - massor av gånger!

Tänkte det var läge att åka och se dem live. Förra lördagen var jag så på plats tillsammans med ett par kompisar i Magasin 7 i frihamnen, Stockholm. Det är alltid kul att se hur en så här stor produktion går till, det är ju inte alls så stort som man tror, det är inte alls lika mycket folk och det är verkligen inte så "glammigt" som man kan anta. I en magasinslokal, med ett gäng bajamajor utanför, spelas detta in och ser så maffigt ut på tv!



Men det ringer fortfarande i öronen efter upplevelsen i magasinet. Och det beror inte på produktionens höga ljudvolym utan på hejaklackens ramsor strax bakom höger öra... Så hysteriskt!! (Man får väl här genast tala om att man är tacksam för att några tar tag i detta och ger allt för annars hade stan verkat trist och beige, förstås). Men att öva hejaklacksramsor i bussen upp, att låna upptryckt lila t-shirt med "Team Gabriel" på, att hålla i skyltar med hjärtan där det står "Bäst i kväll, Team Gabriel" på och samtidigt vinka med en lila flagga... ja, här blir jag lite obekväm! Jag tjuter och applåderar gärna när det är bra men att i tid och otid ropa dessa, stundtals väääldigt fåniga, hejaramsor går beyond på nåt sätt.


Jeff och jag ser nästan lite ihåliga ut av allt skrikande... lägg märke till den nyinköpta lila scarfen som jag dagen till ära införskaffade och i min enfald trodde skulle räcka som lila stöd till kören :P



"Lila kören, den berör en..." nja, kanske inte den mest begåvade hejaramsan men eftersom "min pappa skrivit den" så säger jag inget mer om det!

HEJA TEAM GABRIEL!!

HUR gör man när man är sjukskriven?

Alltså, VAD gör man? Jo, jag har tusen saker jag skulle kunna göra men det är SVÅRT! Svårt att bara vila, svårt att bara sitta still, ligga i soffan och titta på meningslösa tv-program hela dagen.

Jag skulle ju kunna läsa, har massor av olästa böcker. Jag skulle kunna plugga manus, har ju ett par-tre stycken att välja på. Jag skulle kunna göra en renoveringsplan för sovrummen, jag skulle kunna gå ner och rensa lite i källaren... men jag bara sitter här! Och det är SVÅRT!

Humpedumpedumptidum...

Det är skönt att det är påsklov nästa vecka så jag får vara lite ledig...

Idag ska jag opereras på.

Inget farligt men tillräckligt avancerat för att jag ska sövas. Har haft problem med detta ända sedan jag fick barn sist, sen får ni gissa resten själva...

Men jag hade för mig att förberedelserna inför en operation inte var lika omfattande förut! Jag har en sju sidor lång instruktion om hur jag ska göra. Ja, äta får jag ju inte, det är inget nytt kanske även om det är fruktansvärt jobbigt nu på morgonen. MEN! Sen ska det desinficeras! Överallt!! I dubbel dos, både kvällen innan och nu på morgonen. En blå svamp med gojs på ska smörjas och sitta kvar en stund... Givetvis får man inte smörja in sig med skön salva efteråt heller. Så nu är jag torr som en öken och luktar som ett sterilförråd!

Strax innan jag ska iväg ska jag tömma kroppen lite ytterligare och dricka två glas saft! SAMT ta 7 (!) värktabletter! Och jag som trodde jag kunde jobba idag...



Hoppas nu allt går bra. Trots min lite skojfriska attityd ovan så är jag faktiskt nervös. Det är inte naturligt att sövas, man har inte kontroll och det KAN faktiskt gå tokigt! Kanske det är bra med de där värktabletterna ändå...

Så kommer EFTERÅT. Det sägs att det gör ont. Jätteont. Så jag sjukskrev mig hela veckan av bara farten.

Så här utlämnad/utlämnande kommer jag bara att vara EN gång i min blogg!

Tjing!

Vi börjar nu närma oss premiär av Vila i Fridh. Känns okej, repliker och gångar börjar sitta riktigt bra, känslan har vi haft länge så den är redan på plats. Nu är det hårdkörning som gäller! Premiär 2 juni på Ängeln, Katrineholm. Det nästa bästa med premiärdatumet är att sommaren då har kommit!!

I pjäsen förekommer det en slagsmålsscen. Vi fick hjälp med den i går på repet. En jätteduktig instruktör var hos oss och lärde oss dela ut både stryptag, knytnävsslag och pungsparkar! Akta er!

Här lär Annicka och jag oss att slåss...
http://www.youtube.com/watch?v=IG3bM3ABjA8&feature=share

Antingen är jag en jäkligt bra pedagog eller så är jag egentligen skiträdd.

Ett sånt lugn!

En sån kontroll!

Säger bara de rätta sakerna, hittar på bra övningar... ja, jag är verkligen förvånad!

Över vad?

Jo, jag övningskör med Hanna!

... har inte haft någon nära-döden-upplevelse än!

Vill kunna lyssna på musik hemma.

SPOTIFY! säger alla.

Ja, men hur?

Via datorn, du behöver bara en MHDTRSF-kabel med 564FG-anslutning. Aslätt!

Okej... hittar en egen lösning. Måste ju finnas en kabel med USB i båda ändar, tänker jag. Då kan jag ansluta datorn med vår simpla Philips stereo som har USB-port.

Men en sådan kabel finns inte! Jo, den finns men det är inte ofta man använder den, bara när man ska föra över grejer från en dator till en annan. Inte för att kunna lyssna på musik, alltså.

Ansluter mig till SPOTIFY PREMIUM, då kan man ha musik i telefonen, har jag hört. Jo, tjena! Var då?

Men, du måste ansluta telefonen till WI-FI... nåt... OCH JAG GJORDE DET!

Nu har jag lyckats ansluta telefonen till vårt bredband hemma, jag har lyckats skramla dit spotify-adressen men ser ni, här tar det stopp! Händer NADA!!

Men visst var det bättre när inte alla behövde vara teknikidioter? Jag är ju inte ens intresserad! Det ska ju bara funka!

HJÄÄÄÄÄÄLP!!!