Jaha! Den här dagen gick ju ganska bra ändå! Var rätt kul på jobbet faktiskt. Skrattade första gången när jag upptäckte en matlåda i mitt skåp som legat där sedan före lovet. Mmmm, vilken doft! Andra gången jag skrattade var när jag upptäckte att dagens matlåda stod kvar hemma i kylskåpet! Det är inte första gången. Jag funderar ibland över vårt otroliga minne eller om det är det selektiva tänkandet som spökar. Man väljer undermedvetet vad man ska tänka på och komma ihåg. Eller så är det bara en ren överlevnadsinstinkt som säger att "hördudu, den där matlådan är väl inte det viktigaste du har att tänka på den här morgonen?" Vad vet jag? Varför står den alltid kvar hemma, matlådan? Och varför stod den kvar i skåpet när jag vet att jag tänkte på den innan jag tog sportlov?

Hip hip! Seems like I'm going to London again, folks! Jag och fyra av mina kollegor ska få åka på förkovringsresa till England och gräva ner oss i engelska floskler och Guiness. It's going to be lovely! Nu försöker jag bara komma åt flygbiljetter på Ryanairs "nya" hemsida som de tycks skryta med. Den innebär att man blir utkastad efter varje prisförfrågan, otroligt jobbigt. Men om jag citerar en kär gammal vän rätt kan jag ge dem ett gångbart uttryck att använda till ilskna kunder: "We hear a bit slow". Jenny, my friend, sleep tight!

Att börja jobba alltså! Ångesten kom igår kväll...sur som ättika var jag. Har ingen aning om vad jag ska göra med mina elever i morgon, ledningsmöte är det visst också...å konferens...inte undra på att man ser ut som man gör!

Idag har jag bokat vår semestertripp. Det blir Legoland för hela slanten och den slanten är inte billig! Fy attans, men det blir kanonbra. Vi ska bo på hotell nära Legoland, vara där två hela dagar och sen vidare mot Fredrikshamn och bo där på ett hotell med äventyrsbad en natt! Å vet ni? "På Legoland, där är allt byggt av lego, där är alla hus och bilar och karuseller bara lego så man tror inte det är sant, märkligt är det!" (en viss 4-årings kommentar).

Nej, dags att sova då. I morgon ska jag bara leeeeeee!!

Känsliga läsare varnas, detta är bara skitsnack!

Lika plötsligt som den kommer lika plötsligt försvinner den. Den låter en våndas, lida och vara nära döden flera gånger innan den bestämmer sig för att ge sig av. Jag pratar förstås om magsjukan, alla djävlars händiga verk och gåva till mänskligheten! I morse var jag i fin form. Framåt tio kom magvärken och jag trodde att jag kanske hade ätit/druckit nåt med laktos (är ju intollerant). Skjutsade ut sonen till farmor och hela vägen ut (3 mil) kändes det INTE BRA. Nåt var på gång. Jag som skulle få barnvakt för att jobba lite, komma ifatt lite hemma etc. När jag kom hem sov jag mellan hundra resor till Gustavsbergarn'. Febern slog till. Jag har feber typ var tionde år and today was the day, obviously. Jaha, drack två glas saft och ett glas cocacola på hela dagen. Såg ett avsnitt av Törnfåglarna från 80 kallt, inte mindes jag att den var sååå dålig? Den var ju det mest romantiska man kunde få på den tiden, filmmässigt, alltså. Nåväl, nu sitter jag här, klockan är halv tio och jag är fit for fight igen. Märkligt! Dock ligger maken (ha, ha, han spyr, det gjorde inte jag!) Har skurat ur ena toan tills dottern kommer hem, vill ju inte sprida skiten onödigt långt. Kan världen klara sig utan magåkommor? JAAA, det kan den! Kan ingen säga det...till nån...som kan forska på det här... Undrar om det går nån bra film nu...

Fick nyss reda på att en liten revykompis blivit född! Grattis Therese och Fredrik och lycka till!

Idag har jag haft värsta städrycket. Nu skulle det kastas grejor! Minsann! Fixade en släpkärra, drog ut tonårsdottern och fyraåringen i tron att nu skulle vi göra nåt riktigt skojigt. Jag plockade ut alla möbler jag haft stående nere i källaren (sådana där fiiina efter farmor) som vi aldrig (jag vet det nu) kommer att använda. När allt stod ute på trottoaren försökte jag lasta in det i den i detta fallet minimala släpkärran. Det gick! Lämpade av hälften hos en auktionsfirma och körde resten till soptippen. Där började det ta emot, verkligheten kom i kapp mig lite. Ska jag verkligen slänga den här fina stolen? Den har visserligen ingen dyna men... Och det här 15 år gamla skötbordet? Det slog mig att vi inte bara lever i ett konsumtionssamhälle utan de flesta av oss äro tudelade, det finns en konsumtionsjävel i oss som köper nya tv-apparater på löpande band, sen finns det en antikvitetsjävel i oss som sparar ALLT i ett prång i källaren. När jag stod där på soptippen med mina funderingar fastslog jag ändå att "om inte ens auktionsfirman vill ha det, vem vill då?" Och så slängde jag! Heja mig! Nu blev det plötsligt väldigt tomt i källaren (till min mans förtjusning antar jag...) och vet ni, jag har inte ett dugg dåligt samvete!

Känner att jag vill kommentera Marias inlägg om tvångströja. I bland är internet rent ut sagt giftigt beroendeframkallande. Jag gick in på en sida igår där man kunde vinna en barnsemesterturné. Det enda man behövde göra var att leta efter 30 st blommor som fanns gömda på sajten. Jag satt i timmar...till slut blev det som han vet ni i den där filmen, är det Sällskapsresan?, han som inte får igång båtmotorn och till slut blir hämtad i tvångströja! Maniskt letade jag bland semestertips om Thailandssresor, vaccinationer och pysseltips för regniga sommardagar. När jag hade hittat 29 tänkte jag att "ha! Detta var ju en baggis!" men ack vad jag bedrog mig! Den sista jäkla blomman var otroligt bra gömd, bakom en artikel om Danmark och Södra Jyllands natur! Men nu känner jag ro i kroppen igen, tvångströja av, så att säga. Jag är med i tävlingen och väntar nu bara på mejlet som talar om att jag vunnit tre nätter på hotell och 2 kg resgodis! Heja internet!!

Har sportlov nu. Som lärare betyder detta en HEL vecka utan elevtjat, utan ansvar och med en hel massa egen tid (shopping, läsning, promenader...) OM man inte också är mamma! Då får man nämligen jobbet i kubik! Att efter ett lov komma tillbaka till jobbet är ren semester. Visst är det roligt att få umgås med sina barn och göra familjesaker men det finns en gräns! Om det åtminstonde fanns snö kunde man ju bara kliva utanför dören och aktiviteterna uppenbarar sig som snögubbar i vinterkyla, men icke. Vitsipporna tittar försiktigt upp ur rabatterna och man undrar om det är okej att leka i sandlådan så här års? Så igår var vi i bowlinghallen och "bobblade" som min 4-åring sa. "Det heter bowla", påpekade jag. "Jag sägel ju det, BOOBBBLA!". Resultatet var att mamma vann en förkrossande seger och att 4-åringen vann över sin 15-åriga syrra! Han var mäkta stolt, dock inte hon! Just nu ligger han framför tv:n på övervåningen och ropar "mamma, du skulle ju komma!". Jag har varit där uppe tre-fyra gånger de senaste kvarten och varje gång jag kommer dit säger han "tyst, jag höl inte ploglammet!" Kanske blir det en cykeltur till lekparken senare, eller en sockerkaka, vi får se. Skidorna och pulkan får stå...

Att jag, konservativa JAG, skulle skaffa mig en blogg. Jag som inte ens har mobiltelefon! Men här är den/jag! Om det blir nåt läsbart eller inte återstår att se. Tänkte bjuda på ganska mycket revy, skola och familj, axplock ur mitt liv, alltså. Väl mött!