Sista numret i revyn är ett medley med gamla schlagerlåtar. Numret är en kärlekshistoria där jag är tjejen och Jeff är killen. Jag skriver ett "göra-slut-brev" till honom men kommer i slutet tillbaka och ber honom att inte läsa det där brevet.




Texten går så här:

"Läs inte brevet jag skrev dig
Tårarna rinner i skvätt efter skvätt
Läs inte brevet jag skrev dig
En olycka händer så lätt"

Idag började jag sången med

"Brevet..."

Sen blev det, i mitt tycke, jävligt tyst en stund, musiken fortsatte, jag frustade både inåt och utåt, Jeff tittade på mig medlidande men kunde ju inget göra. Sen blev det talsång - är rätt mallig över att jag löste situationen så pass snabbt - jag pratade texten i någolunda ordning och kom fram till slutet i takt till musiken och kunde klämma i med "En olycka händer så lätt".

Ja, ja, detta händer även den bästa (!) men just i kväll så filmades föreställningen vilket kanske inte var någon höjdare...

Proffsigt av alla, kanske framför allt Jeff och orkestern, att bara spela på och låta mig fixa det!