En bekant till mig myntade ett numera väl använt begrepp en kväll, lite på lyset, i en pool: "Alla ska bada!" Hon vet inte själv (och kommer aldrig att få veta) att hon är så citerad i vida kretsar. Det hon menade var att alla kan väl vara med, alla får plats. Det lät lite roligt bara.

I morse när jag lämnade sonen på dagis dök detta citat upp igen "Alla ska mä". Jag skulle lämna kalasinbjudningar till tre av sonens kompisar, snyggt förslutna i kuvert, instuckna på deras hyllor i hallen. Men där blev det stopp! Så får man inte göra om man inte bjuder ALLA, annars blir det VAL. Jag tänker att den idén stämmer ju inte ihop med verkligheten även om jag kan förstå den.

Vi sopar så mycket framför våra barn idag och jag undrar hur vi rustar dem inför det som komma skall, en rätt tuff framtid och ett rätt tufft samhälle. Vi låter dem få som de vill, herre gud, vi väljer ju inte ens lucia längre, ALLA får vara lucia annars kanske någon blir ledsen!

Vad stöter de sedan på när de slutar skolan? Alla kommer inte in på den utbildning de vill, alla får inte jobb, alla får inte följa med på resan, alla blir inte uttagna att spela i laget, någon förlorar en tävling. Hur förbereder vi våra barn på dessa mentala smällar? Inte värst väl, anser jag.

Efter mycket om och men fick jag åtminstonde efternamnen på kompisarna så får jag leta deras adredsser själv, för dagis lämnar inte ut sånt!