Just nu är det såååå tråkigt! Och det värsta är att jag inte har ett endaste dugg att skylla på. Men det är trist, känns inte som jag har nåt kul att se fram emot men det har jag ju; jag ska ju både gå på gala och snart åka till Piteå!

Men det är nåt som inte känns okej. På jobbet är jag inte speciellt stressad heller, alla är trevliga och jag har uppgifterna i fas. Vad är det då?

Jag tror det är en känsla av oändlighet som stör min rastlösa själ. Det finns inget som har ett slut, liksom. Jobbet går ju bara på i samma hjulspår, när en arbetsuppgift är klar kommer nästa som ser ungefär likadan ut, inget slut!

Jag går upp på morgonen, äter min frukost, cyklar till jobbet, dricker mitt kaffe, går på lektion, planerar/rättar, pratar, förbereder, konfererar, cyklar hem, äter mat, städar lite, nattar barn, tittar på samma program på tv, lägger mig, läser, går upp, äter min frukost...

Huset blir aldrig färdigt heller! Vi har faktiskt inte ett enda rum hemma som är helt färdigt som vi vill ha det! DET stör mig fruktansvärt mycket. En sak vore om vi inte gjort nåt alls, men vi har ju BÖRJAT i varenda rum! Funderar på att skriva till den där arga snickar'n, han kanske kan rädda detta! Vore sååå skönt att gå in i ett rum och känna friden, känna att här trivs jag för det är FÄRDIGT!

Lite mer stabil kassa vore också nåt som skulle minska tristessen. Fast jag fick en schysst löneförhöjning häromdagen, hoppas nu bara maken får jobb så det märks!

Kram och trevlig helg...


                             
Så här roligt har jag och så här snygg och fräsch känner jag mig...