Japp! Nu har avslutningen varit och allt gick bra. Nu ska man starta om igen med en ny sjua i höst. Men allt känns bra! Vi ska jobba ihop laget igen (efter alla pensionsavgångar), allt känns positivt men man är ju helt slut!! Men, det jag skulle göra i det här inlägget var att skryta lite. Jag fick nämligen sjukt mycket beröm av en förälder efter allt slit med hennes son. Men jag säger det, har man föräldrar som ställer upp och tror på verksamheten är det ganska lätt att engagera sig. Fler sådana föräldrar!

Jag fick en dagens ros i tidningen, en riktig ros av sonen samt ett mejl av mamma:

"Du är fantastisk i din yrkesroll, och med stort hjärta därtill så blir det jättebra. För Kalles del kunde han aldrig fått en bättre mentor än dig"

Jag blev rörd, stolt och givetvis ganska lättad att det gick så bra! Lycka till, Kalle!