Händelsen häromkvällen ni vet, med gråtande barn och ångeståkande i bil, gav upphov till en roman till. Jag har skrivit många romaner vid det här laget. Dock skriver jag bara början på dem, tyvärr. Jag har samlat på mig 6-7 stycken nu och drömmen är förstås att skriva hela romanen men, ja, jag har hittills inte haft tålamodet till det. Men nu finns en början till!

Denna gång en thriller/deckare. Din värsta mardröm blir besannad. Och hålet i toadörren finns faktiskt! Maken får sällan vredesutbrott men när han får dem så går han lös på inredningen...

Här är den:

Hon fingrade på utsidan av badrumsdörren. Det var tio år sedan nu och fortfarande hade inget hänt med den. Det var meningen att de skulle göra om hela badrummet, flytta det rent av så badrummet bildade husets nav tillsammans med köket. Utanför det nuvarande badrummet låg altanen. Till den fanns ingen dörr just av den enkla anledningen att badrummet skulle ha flyttats och en ny gång med altandörr skulle ha fått plats där badrumsfönstret nu var. Men det var som sagt tio år sedan de tankarna fanns. Nu fanns ingenting. Ingenting.

Minnena kom tillbaka som så många gånger förut. Kunde man tänka på något annat? Hon hasade ner med ryggen mot den trasiga dörren och dunkade huvudet i den, som om det skulle hjälpa ta bort minnena. Hon blundade och mindes den där kvällen då allting började.

Och vad som kommer sen finns i mitt huvud, har faktiskt en ramhistoria denna gång så vem vet, kanske skriver jag mera!