Jo, det är sant! Min mörka sida visade sig idag. Och jag skyller allt på snålheten. Vem tusan betalar för påskris? Inte jag. Jag åkte ut i skogen, parkerade på en smal skogsväg och utrustad med sekatör klev jag ut och försåg mig med fina björkkvistar. Blodet pulserade, gjorde jag något olagligt nu? Jag visste faktiskt inte. Att man inte får tjuva träd vet jag men kvistar från träd? Jag är inte säker.

Känslan av att göra något förbjudet, som när man gjorde något busigt som barn, fick svetten att sippra fram. Guuud så löjligt! Jag plockade ju bara några kvistar!! Men när någon ropade till bakom mig på den lilla skogsvägen höll jag på att skita på mig! Jäklar så rädd jag blev!! Nu var det som tur var INTE markägaren och inte heller någon som tyckte jag gjorde fel utan en avlägsen bekant som frågade hur det var med mig... Där stod jag med alla mina samvetskval (TJUV stod det i pannan), smutsig i håret och blank av svett. Med armarna uppsträckta och sekatören i högsta hugg svarade jag lite osäkert och med sprucken röst..."jo, tack, det är ganska bra"...le, le...

Ja, någon tjuv blir jag aldrig, när jag inte ens kan sno björkris utan att bli rädd...