Katrineholm har begåvats med en alldeles egen kör i tv4:s program Körslaget. De är så duktiga att de tagit sig till semifinal och snart är det dags - på självaste påskafton ska det avgöras om Katrineholm får en kör i final. Och det är klart att man ringer och röstar på sina kompisar - massor av gånger!

Tänkte det var läge att åka och se dem live. Förra lördagen var jag så på plats tillsammans med ett par kompisar i Magasin 7 i frihamnen, Stockholm. Det är alltid kul att se hur en så här stor produktion går till, det är ju inte alls så stort som man tror, det är inte alls lika mycket folk och det är verkligen inte så "glammigt" som man kan anta. I en magasinslokal, med ett gäng bajamajor utanför, spelas detta in och ser så maffigt ut på tv!



Men det ringer fortfarande i öronen efter upplevelsen i magasinet. Och det beror inte på produktionens höga ljudvolym utan på hejaklackens ramsor strax bakom höger öra... Så hysteriskt!! (Man får väl här genast tala om att man är tacksam för att några tar tag i detta och ger allt för annars hade stan verkat trist och beige, förstås). Men att öva hejaklacksramsor i bussen upp, att låna upptryckt lila t-shirt med "Team Gabriel" på, att hålla i skyltar med hjärtan där det står "Bäst i kväll, Team Gabriel" på och samtidigt vinka med en lila flagga... ja, här blir jag lite obekväm! Jag tjuter och applåderar gärna när det är bra men att i tid och otid ropa dessa, stundtals väääldigt fåniga, hejaramsor går beyond på nåt sätt.


Jeff och jag ser nästan lite ihåliga ut av allt skrikande... lägg märke till den nyinköpta lila scarfen som jag dagen till ära införskaffade och i min enfald trodde skulle räcka som lila stöd till kören :P



"Lila kören, den berör en..." nja, kanske inte den mest begåvade hejaramsan men eftersom "min pappa skrivit den" så säger jag inget mer om det!

HEJA TEAM GABRIEL!!