Klart jag kan!
Eller...klart jag inte kan!! Fan, varför ska man ha tummen mitt i handen? Jag, eller rättare sagt min mamma, har köpt en ny cykel åt Love. Vi köpte den på Biltema och den är gul och "raceig", går fort, alltså. Men den kom i kartong. I många delar. Innan jag hittade bruksanvisningen, som låg ihopknölad i en liten mindre kartong i den stora kartongen, tänkte jag att det var då en riktig idiot som trodde man skulle fixa det utan att man visste hur! Nu fick jag svära lite över idioten i allafall eftersom alla detaljer inte stod med! Ja, man kanske SKA veta vad en fast hylsnyckel är för något eller att det är självklart hur bromshandtaget ska fästas i vajern...men det STÅR ju inte HUR!!
Jag ropade upp till Love, som tittade på tv...har jag skrivit det förr...?, "ska vi försöka skruva ihop din cykel?" "Det kan du skriva upp!" var svaret och då måste man ju ge det ett ärligt försök. Trots att han använde båda hjulen som trummor under tiden och spred ut makens insexnycklar över hela golvet! Till slut låg det skruvar och muttrar överallt och ett märkligt vadderat kardborreband som inte ville passa någonstans... Jag gav upp på handbromsen och reflexerna och framskärmen. Men klarade av framhjul, sadel och trampor. Sen kom stödhjulen!! Hur fasiken ska man klara av att både hålla ihop delarna och skruva i muttern (som givetvis snurrar på båda sidor)? Det kom nog en och annan harang som inte lämpar sig i 4-åringars öron (vilket han påpekade också) men som brukar mogna och dyka upp när man minst anar det.
Mamma fick komma och hjälpa till. Till slut kunde provturen gå av stapeln och visst gick det bra!