Såna här är det som ätit upp vår telefonkabel! Helt sjukt, faktiskt! Synd att telefonkabeln ligger gömd en meter ner i backen samt under vår uteplats... Vad gör sorkar för gott, förutom att reta gallfeber på oss människor??





En kär vän till mig, Jenny ni vet, nämnde stiliga brandmän nyligen. Något gör oss kvinnor knorriga i kroppen av att se brandmän och framförallt att ha dem nära. Det knorrar icke alls kan jag tala om, av telegubbar som ligger platt på mage i ens trädgård och letar sorkhål...iförda mössa och orange arbetskläder. När de sedan talar om att de känner igen en från Valla, ja då stänger åtminstone jag dörren och låter honom arbeta ifred...

I förra vecka slutade vår telefon att fungera. Otroligt irriterande! Jag felanmälde via internet och felet skulle enligt uppgift åtgärdas senast 27 mars klockan 17. Tjo ho! Utan telefon hela påskhelgen alltså. Tur att man fick sin nya mobil då. I går morse, halv 8, knackade det på dörren. Sedan ringde ovan nämnda mobiltelefon. Jag vaknade av detta och tänkte att det var väl själva den att man aldrig kan få sova när man är ledig! Sen tänkte jag att, shit!, det är väl telereparatören säkert! Upp rusade jag, fick fatt i ett par byxor och en tröja, rusade ner och öppnade dörren. I bilen satt han, reparatören, och blev jätteglad över att se mig. Sen vet jag inte om det var för att han nu kunde göra sitt jobb eller om det var för att jag hade mascara långt ner på kinderna! Han fixade i alla fall felet och telefonen fungerade hela dagen! Tjo ho!

Tror ni telefonen fungerade i morse? Nääe! Denna gången ringde jag och fick prata med en människa, ingen dataröst. Han trodde felet låg utanför vårt hus, verkade vara kortslutning, sa han. Jag ser nu framför mig en uppgrävd tomt och en massa stök. Vi får väl se vad repartören som kommer i morgon säger, ska i alla fall tvätta bort sminket i kväll...

När så det mesta i vårt hushåll vill sluta fungera var det igår också dags för bilen. Varningslampan för motorn började lysa och tempmätaren gick inte upp. Mitt "tjo ho" utbyttes mot ett "va, faaaan!". Lämnade bilen på verkstaden och som tur var så behövde de bara byta termostaten. Så kalaset kostar nu bara 2200:-. Tjo ho!

Undrar vad som kommer härnäst...

Någon som hört talas om ÄGGVÄSTAR? Min vän Ellinor försökte förtvivlat berätta för sina tröga vänner vad det var för fiffigt. Man kokar ägg som vanligt, trär västarna på ägget och sen kniper den om ägget liksom...Jag såg framför mig något stickat och fick verkligen inte ihop bilden. Häromdagen kom ett brev på posten från Elli och i det fanns... ja, just det...ÄGGVÄSTAR! Med en utförlig beskrivning av hur det fungerade. Det handlar verkligen inte om någon stickad strumpa man trär över ägget utan en i krympplast. Kolla vad fina mina påskägg blev! Och tack Ellinor för att du inte ger upp när vi inte fattar!!

Jag vann inte tävlingen på barnsemester.se! Inte ens en liten sidovinst vann jag. Och där satt jag och letade 30 små jäkla blommor till ingen nytta. Mina vänner kallade nästan på psykakuten, maniskt blomletande på internet äro icke nyttigt för hälsan...

Jo, det är sant! Min mörka sida visade sig idag. Och jag skyller allt på snålheten. Vem tusan betalar för påskris? Inte jag. Jag åkte ut i skogen, parkerade på en smal skogsväg och utrustad med sekatör klev jag ut och försåg mig med fina björkkvistar. Blodet pulserade, gjorde jag något olagligt nu? Jag visste faktiskt inte. Att man inte får tjuva träd vet jag men kvistar från träd? Jag är inte säker.

Känslan av att göra något förbjudet, som när man gjorde något busigt som barn, fick svetten att sippra fram. Guuud så löjligt! Jag plockade ju bara några kvistar!! Men när någon ropade till bakom mig på den lilla skogsvägen höll jag på att skita på mig! Jäklar så rädd jag blev!! Nu var det som tur var INTE markägaren och inte heller någon som tyckte jag gjorde fel utan en avlägsen bekant som frågade hur det var med mig... Där stod jag med alla mina samvetskval (TJUV stod det i pannan), smutsig i håret och blank av svett. Med armarna uppsträckta och sekatören i högsta hugg svarade jag lite osäkert och med sprucken röst..."jo, tack, det är ganska bra"...le, le...

Ja, någon tjuv blir jag aldrig, när jag inte ens kan sno björkris utan att bli rädd...

Hemkommen från en alldeles fantastisk kurs, trevlig och lärorik, så har man dundrat rätt in i verkligheten igen då! I 110! Och då ska ni veta att jag aldrig håller hastighetsgränsen! Fy fasiken för utvecklingssamtal, omdömesskrivande och nationella prov... Snart påsklov, dock. Behöver använda del av det till jobb, känns ju jättetrist! Nåja, nu ska jag fokusera på mitt snällhetsprojekt och mitt välmående. Och då kommer man ju osökt in på vad man har att se fram emot.

Först är det ett härligt påsklov!
Sen är det en Stockholmstripp med LIS (Lokalrevyer i Sverige) tillsammans med maken.
Sen är det en Londonresa, vet ni ju...
Sen...ja, sen mina vänner är det sommarlov!!

Hur ska jag sammanfatta Actsingkursen jag varit på nu då? Det var tre ledare. En pianist, en sångpedagog och en teaterpedagog. De försökte lära oss att kombinera olika uttryck på scenen. Vi fick lära oss massor av bra uppsjungningsövningar (kommer inte ihåg en enda!), vi sjöng barnvisor i olika genrer (prova Lilla snigel som jazzlåt, får ni se, jättekul!)ja, och sen gjorde vi en del flummiga grejor också som att vi var jord, eld, vatten och luft...i skala 1-10...annars mest konkreta grejor som man abslout kan ha nytta av. Det man vill nu är att gå Actsing 2!

Resan hem från Hudiksvall vill man bara vara med om om man känner oss tre. Det var tyst i ungefär 10 minuter. Vi avhandlade Jennys bröllop, kärleksförhållanden överhuvudtaget, filmer, kompisar, revy, kursen och en del märkliga saker som inte lämpar sig alls i skrift. Skattade gjorde vi i alla fall, magen fick sig en rejäl träningsvärk... Visst gör det gott att komma i väg och få persepktiv på sitt liv som annars känns som perspektivet hos en myra oftast. Man är lyckligt lottad! Jo, det är man visst det! Man har massor av saker som andra inte har. Man har ett hem, en familj och ett jobb till exempel. Det känns ju ganska visset då att gå runt med någon slags ständig PMS! Varför gör man det? Ska analysera lite under påsken...återkommer!

Glad påsk alla som läser detta!! Nedan en bildserie på sonen när han letade påskägg förra året... Kommer påskharen till dig??!


                                     

Hur man får 15 stycken pladdriga 15-åringar att ligga på rygg på ett golv och stirra på en Carl Larsson-tavla i taket är ett konststycke. Ett konststycke som bemästrades av en otroligt rolig guide på Dramaten. Klassen fick en guidad tur upp och ner i Darmatenhuset i Stockholm, som för övrigt fyller jämna 100 i år, och de fick se och höra massor! Gustav III, har ni hört talas om honom? NÄÄÄE! Strindberg, det vet ni vem det var, va? NÄÄÄE! och Ingemar Bergman, han som skrev Fanny och Alexander. VAAAD? Och där! Titta! En kändis! Rolf Skoglund gick precis bredvid oss! VEEEM?? Min kollega och jag insåg att vi hade en del att prata om när vi kom hem... Klassen uppförde sig strålande och det är jätteroligt att åka på sådana här tripper. Får nog åka till Dramaten fler gånger och gå och se en pjäs också, de var faktiskt heltända i dag i skolan! Roligt!

Nu är allt bokat och klart till Londonresan med jobbet! Fy fasiken så skönt det känns att få lite uppskattning för det slit man gör. Fortbildning kan alltså vara även annat än läs- och skrivproblematik i två-dagarskurs i Stockholm! Härligt! 1-4 juni åker vi. Vi ska på Shakespeare's Globe Theatre och få guidning, samt förhoppningsvis lite "teacher's training", vi håller på att etablera kontakt med en skola i London för besök och vi ska göra film! Det ska bli roligt, en dokumentär om livet i England: vad säger mannen på gatan om tvåpartisystemet? Varför kör engelsmännen på vänster sida? Hur ser det egentligen ut i en röd telefonkiosk? Ja, ni ser och förstår ju hur djup och intelligent denna rulle kan bli! En riktig hit som vi kan sälja till SVT sen. Eller kanske inte. Troligen inte. Ytterst icke-troligt att filmen blir en "utanför-skolan-film", for our students only, kommer det att stå med stora röda bokstäver över hela filmen. Man får ju hålla lite på copyrighten...

Idag kallade en förälder mig för min kollegas bodyguard för att jag skulle bisitta ett utvecklingssamtal! Smaka på det epitetet! Bodyguard... Jag kan tänka mig följande scenario:

Samtalet ska strax starta. Jag står utanför klassrummet, förälder och elev kommer. Jag hör i öronsnäckan att allt är lugnt. Min kollega kliver ut ur arbetsrummet, jag ser mig omkring, drar upp solglasögonen i pannan och ler lite. Hjälper henne in, kollar säkerheten utanför klassrummet innan jag drar igen dörren. Under hela samtalet sitter jag, tre meter bakom min kollega, och iakttar eventuella snabba rörelser från fienden. När samtalet är slut hjälper jag kollegan ut, ser mig omkring, drar ner solglasögonen, sätter på mig en bister min, rättar till den svarta kavajen och går ut efter henne till tonerna av "Mission Impossible".

Ja, ungefär så. Ganska häftigt att bli kallad så även om det var menat som kritik. Humorn räddar oss i många lägen, räddar oss från folk som ideligen gör bort sig själva genom obefogad kritik. Så är det.

Jag och Kevin Costner, bodyguards.

Kurs är alltid ett trevligt avbrott i vardagen. Den här gången ska jag och mina två revykollegor ändå till Hudiksvall och gå på "actsing". Vi ska få  lära oss sångteknik, sångimprovisation och andningsteknik bland annat. Ska bli jätteroligt! Vi bor flott på hotell och får äta HOTELLFRUKOST!! Det är nog det bästa som finns, hotellfrukostbuffé. Gusingen så mysigt. En trevlig bilresa med goda vänner ser man också fram emot. Tänkte dock ta med mig lite jobb...fast jag kanske inte jobbar, men det känns på nåt vis bättre att ha grejorna i väskan.

Ett annat avbrott i vardagen blir redan i morgon. Då ska vi åka till Stockholm med jobbet. En av arbetslagets åttor är med i en tävling som heter Future City, exakt vad det går ut på vet jag inte men de skapar någon slags framtid i alla fall, vilket ju känns positivt inför framtiden. Den andra åttan får följa med på samma "besvär" fast de ska gå på guidad tur på Dramaten minsann och så ska de göra ett besök på Medeltidsmuséet. Det som INTE är så trevligt är att bussen går redan klockan 6.30...hugaligen. Men jag har laddat upp! Tar med mig kaffe, smarriga mackor med rostbiff och grönsaker (nyttigt va, mamma?) samt mazariner (och lite, lite choklad...ja, vaddå, jag ska vara på resande fot hela dagen!).

Jag är en impulsiv människa. Jag planerar bara för stunden. Men jag planerar jäkligt bra för stunden. OM jag vore en person som tänkte i stil med "om tre månader kommer den och den räkningen, då måste vi lägga undan så här mycket nu" eller "om jag bokar min sommarsemester nu i oktober blir den hälften så dyr som i april" - OM jag planerade så skulle jag också tänkt "ah, de här gamla möblerna som stått och skräpat i källaren kan jag ju sälja på auktion, men jag gör det inte förrän till sommaren för då är auktionerna fullproppade med köpstinna turister". OM. Men jag är en impulsiv människa. Jag körde i väg till auktionsfirman en risig februaridag. För om jag väntat hade jag glömt bort de där möblerna igen. Och kommit ihåg dem igen vid nästa städryck som inte alltid infaller i rätt årstid...

Så här är resultatet av mina auktionsbesvär:

Hyra av bilsläp 150 kronor, 1 timmas arbete
Ilastning av auktionsgods 0 kronor, 2 timmars arbete
Transport till auktionsfirma 150 kronor, 1 timmas arbete
Auktion: Gungstol 10 kronor, munkbord 50 kronor, växasäng 50 kronor, barnstol 30 kronor, spjälsäng 50 kronor, serveringsbord 200 kronor: summa 390 kronor!
Auktionsfirman tog 25% i arvode och kvar till mig blev 290 kronor.

Jag arbetade alltså i 4 timmar och gick 60 kronor back.

Undrar om priserna hade varit annorlunda i sommar...

Jag har svårt att hitta konkreta "snäll-situationer"! Vad är snäll? Jag brukar ju alltid göra snälla saker som att hålla upp dörrar åt folk, prata väder med äldre i väntrum, le åt kollegors familjeberättleser och sånt. Men jag antar att jag kör någon slags minsta motståndets lag här, det krävs ju inte allt för mycket energi att göra sånt. Egentligen borde jag väl göra saker som att verkligen ringa till min vän när jag ser att hon har namnsdag och inte bara tänka det? Jag borde egentligen städa badrummet själv fast jag vet att det inte är min tur? Jag borde egentligen också ta upp mat ur frysen när jag ser att maken (som har matlagningsdag hemma) glömt det? Men då kommer den lilla djävulen i mig och säger: MOOOWWAHAHA, nu ska vi minsann se om han (för det handlar ju mest om maken) kommer ihåg och hur han löser problemet med fryst köttfärs klockan fem på eftermiddagen!!

Jag är så dum! För hur mycket krävs det att bara säga "jag gör det!" eller "bra, vad fint du gjort!" eller "jag älskar dig!". Ibland känns det som totalt oöverstigliga (hur stavas det ordet egentligen, och framförallt, finns det?) bergstoppar att bestiga. Jag får börja tänka på de fördelar jag eventuellt kan komma att få OM jag ORKAR säga och göra rätt saker. För det är nog som Stefan Einhorn säger "det är inte tanken som räknas, utan handlingen".

Man är ju rätt elak, egentligen. Jag får återkomma i ärendet, nu när jag begriper vilken typ av snällhet man är ute efter här.

Någon drömvinst blir det inte i helgen heller, by the way, är alldeles luspank så jag har inte råd att spela. Känns skönt att vara luspank den 7:e. Som salt i såren eller mens på bröllopsdagen innehåller denna månad ett frisörbesök, en kurshelg i Hudiksvall och ett Stockholmsbesök. Nåja, får väl bita på naglarna och (som min morbror brukar säga) äta navelluddsoppa!

Tyvärr, någon drömvinst blev det inte, men jag vann 5 spänn på Keno! Alltid nåt. Fem spänn. En bra-att-ha-slant till kundvagnen eller en stoppa-i-tuggummi-automaten-peng.

Igår var jag på en föreläsning med Stefan Einhorn. "Konsten att vara snäll". Mycket bra var det. Jag beundrar verkligen folk som kan föreläsa riktigt bra. Föreläsningen handlade om varför och hur man ska vara snäll. Egentligen det där som alla vet men som ÄR så svårt att göra, ge varandra lite beröm, en klapp på axeln, ett leeende. Varför gör vi det inte? Han poängterade att det tar lika lång tid att tänka "jag hinner inte göra den här goda handlingen" som att faktiskt göra den. Man blir också mer vänligt inställd till sin omgivning med lite positiv uppmärksamhet och vänliga ord. Han gav ett exempel om folk som skulle ringa i en telefonkiosk. Hälften av gångerna fanns ett mynt i returskålen som personen kunde ringa för, hälften av gångerna fanns inget mynt. När personen ringt klart och gick ut ur telefonhytten gick en skådespelerska utanför och tappade en massa papper på trottoaren. Av de som fick ett mynt var det 95% som hjälpte henne plocka upp och av dem som inte fick ett mynt var det bara 5 %som hjälpte till! Han gav massor av liknande exempel, fascinerande, eller hur? Jag försökte tänka på vad jag gjort för mina medmänniskor idag. Kom fram till att jag inte gjort något medvetet, FASTÄN jag hade detta färskt i minnet! Är jag snäll av bara farten eller är jag så egoistisk att jag inte ens tänker på att vara snäll? Jag lovar! I morgon ska jag ha gjort minst 3 snälla saker!!

Menade förstås UNDERBARA lite längre ner...

Kanske... jag har i allafall chansen, har köpt spel för 250 kronor idag. Trav, tips, lotto, keno...you name it. Speldjävulen har nämligen drabbat mig. Förra veckan vann jag 303 kronor på travet, en utmärkt grundplåt för min och dotterns utlandsresa nästa år. Vi kanske åker redan i övermorgon, får se hur många miljoner det blir, bara.

Så här ser jag ut om jag vinner (tror jag):



Ja, galet, jag vet.

Men allvarligt, om man vann 48 miljoner. Det vore ju ingen match, man skulle ju inte ha några bekymmer alls att spendera dem rätt och smart. Men om man vann EN miljon? Knepigt. Eller 300 000? Det räcker ju liksom inte till och då måste man prioritera, fundera på den ni! Fy fasiken, trehundratusen skulle ju inte räcka till studielånen ens. Betala av ett bottenlån på huset känns ju meningslöst eftersom man ändå har tre kvar. Det skulle nog bli shopping, resor och ett nytt badrum.

Så vansinnigt gott! Vi landade hos mormor Märta som hade våffellaggen på högsta värme. Smaskens!
En förträfflig fortsättning på min redan inderbara lördag!

Skön, skön, sköööön lördagmorgon! Allvarligt! Maken är på kurs och sonen sitter på övervåningen och tittar på tv. Känns som om han gör det dygnet runt eftersom jag nämner det varje gång jag skriver i min blogg, men det är väl just därför jag kan skriva, man får liksom vara i fred. Hur som helst, jag satte på "ring så spelar vi" (vuxenpoäng? Pensionärspoäng?) , gjorde frukost (massor!) och läste tidningen. Hur mysigt som helst! Det här med "ring så spelar vi" är nog en nostalgisk grej, ett minne från barndomens lördagsmorgnar när mamma alltid lyssnade på det. Men vänta nu! Då var ju hon lika gammal som jag är nu! Hm...jag fördjupar icke detta mer.

I går hade jag en dag på jobbet som alla andra. Just nu tar två av mina elever all min energi på ett otroligt negativt sätt. Vore hemskt spännande att låta "experterna" från tv-programmet Klass 9A att ta hand om dessa två. Tror ingen kan hantera det bra. Jag tänker inte gå in mer på vilket sätt/hur de är, för då tar de ju min energi IGEN! Jag ska försöka fokusera på det som är bra. Min chef sa igår att jag skulle försöka ta en kvart om dagen och skriva ner vad som varit bra idag. Smart. För ärligt talat, med skryt, är jag en jäkligt bra lärare i tre av min fyra grupper. I den fjärde finns mina antagonister och hämmar mig otroligt mycket. Så 99% av min lärartid är ju faktiskt BRA! KUL! SPÄNNANDE! INTRESSANT! UTVECKLANDE! Åt skogen med alla dumma människor!

Idag är både min mamma och jag gräsänkor så vi ska umgås lite. Mammas sambo är i Bohuslän och hjälper sin gamla far att flytta. Från ett stort hus vid havet till en liten lägenhet, iofs också vid havet. Måste vara tufft att bli gammal och inte orka bo kvar där man känt sig hemma i så många år. Vet inte vad vi ska hitta på, mamma och jag. Vi får ju ta lillkillen med oss och göra nåt mysigt. Hade tänkt ta en utedag med picknick först men...regnet regnar alldeles förträffligt mycket just nu så det är uteslutet. Dessutom sa sonen när han upptäckte regnet i morse: "Jag tänkel inte gå ut aldlig på hundla ål". Så det så!