Jo, för efter dagens 4½-årsutbrott vid badet så BEHÖVS faktiskt några dagar utan barn. De blir så mycket sötare och gulligare efter det. Både föräldrarna och barna'.

Dags för årets Revy-SM! I år i Norrköping så det blir ingen lång resa, kanske skönt det också, känns som hemmaplan, liksom. Tar tåget i morgon eftermiddag eftersom maken redan är där i egenskap av styrelseledamot i LIS. Det blir party, solosång, dans på borden och ELDSLUKNING! Jo, jag ska lära mig att sluka eld! Snacka om utmaning, det ska bli otroligt intressant.
                                    

Det känns äntligen som om hårt slit belönas med rätta. Det är ganska påfrestande att leda en revyproduktion från start till mål, även om man inte gör alla uppgifter själv ska man ändå se till att de blir gjorda. Och detta är min belöning. 4 (!) dagar och nätters hotellvistelse, gratis mat och otroligt mycket skön gemenskap med likasinnade. Åh, vad sägs om jacuzzi på hotelltaket? Med utsikt över stan? Kan tro att jag ska tillbringa ett par timmar där i solskenet med en kall öl eller två. Nej, förresten, jag ska slå på stort och ta en drink!

På återseende!

PS Jag klämmer på en hemlighet också men den kan jag inte avslöja förrän på söndag...så tålamod, mina vänner, tålamod!

...tyvärr!

Maken är på golfbanan, lyrisk över sitt nya intresse. Han har till och med köpt sig tre (!) pikétröjor för ändamålet. Snyggt i och för sig. Det tar tid att spela golf, närmare bestämt flera timmar! Varje gång! Och det är förstås så att jag verkligen unnar honom detta intresse som han delar med endast sig själv i denna familj. Men vad ska jag göra? "Gå ut och gå" är ett vanligt förslag jag får. Hm, om jag går ut och går så beror det INTE på ett brinnande intresse utan på att jag vill ha lite motion och att gå är det lindrigaste sättet att förbränna, enligt mig. Intresse, har jag nåt? Ja, revy och teater förstås men det sysslar man ju inte med varje vecka. Vad KAN man vara intresserad av? Knyppling?

Man kanske kan säga att datorn är ett av mina intressen, skriver gör jag ofta, surfar gör jag också ofta, men ett sådant intresse känns inte på riktigt utan nåt man gör i förbifarten, liksom. "Jag hade en stund över och satte mig framför datorn", typ. Jag vill ha ett annat, riktigt intresse!

Come to think of it så är jag nog inne i en liten för tidig 40-årskris och undrar ständigt  vad jag ska göra av mitt liv. Jag vill jobba extra och tjäna pengar, jag vill starta eget, jag vill spela teater på Dramaten, jag vill utbilda mig till nåt annat, jag vill resa jorden runt...det måste finnas mer än ett underbetalt lärarjobb på Söder som bränner ut en?!

Jag har blivit skiträdd för döden också. Är livrädd att bli dödligt sjuk och tanken på att jag någon gång ska bli så gammal så det inte finns nåt kvar utan att vänta på döden skrämmer mig till vanvett. Men mer om just denna rädsla i ett annat inlägg, orkar inte nu... Nu ska jag ut och leta intressen! Jag börjar med att hänga tvätt får vi se hur kul det är.

Inte för att lägga nån negativ vibb över förra inlägget utan för att visa att sommaren hemma kan vara underbar även på andra sätt, så publicerar jag här ett kåseri jag skrev för ett par år sedan. Just nu är historien helt fantastisk men då, den dagen, ville jag bara åka till ...ja, var man nu åker för att vara "mä fre" en stund. Varsågoda!

Jag tänkte mig en fin dag med barnen på stranden. Packade badkläder, badpuffar, handdukar, mackor, saft, bullar, frukt, solkräm, pengar och ett glatt humör. Krånglade ut allt till bilen, svettig av allt flängande (badpuffarna hittade jag längst ner i källaren). När allt var inpackat hämtade jag sonen, springandes på gatan, halvvägs ner på stan. "Vi ska ju åka och bada nu" fick jag trösta en skrikande och sparkande son med. "Det blir jättekul!" Väl inne och fastspänd i barnstolen blev han rätt lugn och nöjd. Tonårsdottern kom uthasande med lilla väskan på axeln och MP 3-spelaren i öronen. Och så åkte vi! Här ska solas och bli bruuuun! Jag åkte ut på stora vägen och ner mot sjön. Då började bilen bete sig märkligt. Den svarade liksom inte på gasen utan hackade sig fram. Alla tänkbara varningslampor lyste så jag vände och åkte hem igen. Vi tar cykeln, tänkte jag! Men efter konstaterad punktering tog jag halva mitt pick och pack i barnvagnen och gick. Tonårsdottern gick tillbaka in och kollade på film. Fick i alla fall med mig den lilla solstolen - skönt!

Väl framme vid sjön var det dags för fika. Tappade en macka upp och ner, en mås tog sonens bulle och han själv hällde ut all saft på filten. Nåväl, glassen smälte i alla fall inte så snabbt som förväntat. Sen började ett evigt passande, upp för kullar, ner till vattnet, gunga "mera fart", "måste bada med mig, mamma", smörja axlar och näsa, torka, byta kläder... solstolen stod orörd så när som på den korta minut det tog att fälla upp den. Svettig och inte direkt gyllenbrun (glömde smörja in mig själv) konkade jag efter några timmar alla pinaler och en astrött son tillbaka hem. Han somnade 500 meter från hemmet och när jag parkerade karetan så vaknade han. "Ville inte sova mer, mamma". Han brukar inte funka något bra om han inte får sova en halvtimma så jag tog ett nytt, djupt andetag, torkade svetten ur pannan och vände vagnen och gick ut i skogen. Han somnade skönt men innan jag var hemma hann ungefär en miljard myggor göra sina förargliga avtryck på mina bara , röda ben.

Hemma igen packade jag upp allt kletigt fika ur väskan, tog fram middagsingredienserna ur kyl och frys och insåg att det var dags att väcka sonen; får han sova längre än en halvtimma somnar han jättesent på kvällen och lite vuxentid vill man ju ha. Han vaknade men hade ju inte alls sovit klart utan började skrika som besatt...läääänge. Var tvungen att bada honom efter all sand från sjön. Fyllde badbaljan med doftande badskum och trodde det kunde avleda tröttheten något. Slutade med att han stod i baljan, skrikande, och sparkade ut allt vatten på hela mig och i badrummet. Lite ren blev han i alla fall... Någon mat var det ju inte att tänka på, så trött och sur som han var, så jag blandade raskt en flaska välling (bra i nödfall). Fick efter mycket om och men på honom en blöja och en pyjamas och med vällingflaskan i hand tystnade han faktiskt.

Plötsligt var klockan halv tio, sonen var fortfarande vaken, middagen bestod av brända varma mackor och jag själv hade inte ens hunnit titta på duschen. Då finner jag mig sittande i soffan med sonen i knät, han vänder upp sitt nytvättade, solbrända ansikte med de stora bruna ögonen och ler mot mig, "mamma, vet du en sak? Jag älskar dig!"  Och vet ni, all eventuell möda under dagen var som bortblåst! Blir det soligt i morgon åker vi till stranden då också!

Kanske för att uppleva en annan natur, en annan kultur eller ett dopp i ett varmt hav, men annars? Den dag vi upplevde i går slår på något vis allt. Vi tog det lugnt på förmiddagen, åt en enkel lunch på vår fina altan. Pratade lite med grannar och andra förbipasserande, spelade lite fotboll, åt lite glass. Sen kom min kära kusin och vi tog kanoten och åkte ut till mammas stuga.

Vi hamnade på stugområdets barnbadplats, jättelitet men supermysigt. Och barnen badade, MAMMA badade (alltså jag inte min mamma, då hade vi fått stoppa klockorna och skrivit nytt i historieböckerna). Jag har bestämt mig för att i sjön finns bara vatten, visserligen kallt men det är just bara det, kallt vatten, ingen farligt alls! detta gör jag enbart för min son, jag överför allt negativt som på en navelsträng till honom. Han har hittills varit livrädd för vatten och sjöar framförallt. Men kolla bilderna, nu badade han, kastade sig i och plaskade runt. Vilken underbar syn! Kompisen Viktor var inte sämre han, gud så roligt de hade, de arma barnen.





Vi avslutade dagen med grillad korv vid stugan, en kanotlektion för mamma och Ove samt en kortare fisketur för pappa och son. Ni ser ju vad den resulterade i...Åhhh! En sån underbar dag!!

Vi har varit på kanothajk i helgen med goda vänner och en massa barn. Totalt var vi 12 pers i skogen.  Vi startade vid Djulö i skapligt väder, tog oss över Forssjösjön och stannade i Forssjö för att fika. Då regande det rejält! Men, mitt regnställ håller tätt, tjoho! Över kanoterna låg en stor presenning och kaffet, inklusive mamma Ingas bullar, var otroligt gott! När regnet gett sig av paddlade vi vidare mot övernattningsstället. Tre vindskydd var snart bombarederade av sovsäckar, liggunderlag och övrig bråte. Vi åt rätt mycket under den här resan, kan jag säga...massor! Lunchen bestod av en pastasallad med kassler, middagen var kycklingspett och potatissallad. Sen fiskades det, vi körde charader, drack vin och knaprade chips ända tills nattkröken. I lägereldens sken.



Barnen sov som grisar hela natten och vi också, förutom de stunder Bruno snarkade... Dagen efter paddlade vi över Eriksbergssjön som var en riktig pers på grund av blåsten. Ja, vi var tvungna att sätta i oss lite lunch när vi kom fram till Eriksberg - alla rester gick åt! Plus Sofias köttbullar! Sen fick vi en timmes regnig paddling i Åkforsån. En paddling som avslutades av fint väder med sol. Vi kom fram till målet på seneftermiddagen och blev upphämtade av Kanotcenters icke så värst pratglada kille. Nåväl, kanoterna kom hem, så också Hanna och hennes kompisar. Sen fick vi mammor vänta med smågrabbarna på att Janne och Bruno skulle hämta våra bilar. Det tog en väldans lååååång tid för vår bil startade inte igen! Jag tar nog tillbaka att det är sonen som mixtrat med lamporna för det är nog något annat...får undersöka detta senare. Just nu låter det för dyrt...



Trötta, smutsiga men ganska glada och nöjda efter helgen ramlade vi en efter en in i duschen, fick en hämtpizza i magen och somnade sedan gott i egen säng. Liggunderlag är inte så bekvämt...

Nu skiner solen från en nästan klarblå himmel, det är fredag och dagen före kanotäventyret. Kollar man på väderprognoserna blir det sol med skurar i morgon. Vilket är något bättre än i förrgår då det endast var en massa regn. Men om en timma kan det ha ändrat sig igen.  Varför kan vädret inte bestämma sig? Det vore mycket trevligare med solsken hela tiden. Förra året prickade vi in sommarens enda soliga helg så jag antar att vi inte har samma tur i år... Men, man är optimist och finns där en liten liten gnutta sol bakom en herrans massa mörka moln på väderprognosen i kväll så blir det fint väder! Vädret är sålunda det som tar upp störst tankeverksamhet i dag.

Idag skänker jag en tanke till de som skadade sig på Liseberg härom dagen och till den flicka som nästan drunknade i går här i Katrineholm. Hoppas verkligen att alla blir bra mycket snart! Det händer så mycket hemskt! Och då är det inte krig i främmande länder jag tänker på utan vardagshändelser i ens närhet! När man minst anar det så... och vi ska ut i kanot...jo, vi har alla flytvästar på oss och tar det väldigt lugnt!

 

I går ägnades hela dagen åt att gå igenom sonens leksakslager. Backar tömdes och fylldes på nytt med endast HELA saker. Nu äro allt sorterat och det står till och med på alla lådor vad de bör innehålla i framtiden; "BILAR, TÅG, LEGO, BILBANOR..." Känns rätt bra nu men det tog en dag av min semester.

Diskmaskinen har pajat igen också, den nya! Detta betyder att jag (eftersom jag är ensam vuxen hemma på dagarna och 15-åringar och män över 40 som arbetar diskar icke) får diska allt för hand nu! Fy fasen, två mål om dagen, glas till förbannelse och en massa annat jox som normalt inte finns men som på sommaren dyker upp som små överraskningar. Jag pratar om pajformer, blåbärsplockarburkar och saft-tillbringare till exempel.

Min dotter ställer frågan i sin egen blogg om det är sommarens enda "nöje", att städa? Jag är villig att hålla med. Var det inte ledig man skulle va? När man väl hängt upp den där hängmattan och tagit ut boken efter allt städande, sorterande och fixande så är det dags att börja jobba igen. Nu är det ju tyvärr så att om ingen diskar så kan ingen heller äta nåt, om ingen dammsuger och plockar undan så kommer ingen fram någonstans, enkla men trista fakta. MEN om alla i familjen hjälper till genom att till exempel plocka undan sitt eget, så blir det ju mycket enklare att leva i huset... Jag ska sluta känna ansvar över detta...jag ska ta ut boken och hängmattan NU...äsch, nu regnar det visst.

Vet ni att det kryper äckliga vita maskar i vår soptunna? Undrar vem som ska spola ut dem och framförallt när?!

Japp, då har man visat sig igen... Liv i parken, Katrineholms eget Allsång på Skansen, bjöd in Katrineholmsrevyn och vi är ju aldrig sena att ställa upp. Fyra nummer från årets föreställning blev det och allt gick väldigt bra. Det är alltid nervöst att göra ett så här tämligen orepat framträdande men texterna satt och sen var det bara att köra på, som synes...

Fotograf Hanna Eriksson

Idag har vi bränt oss skapligt ute vid plattläggningen. Fy attan vilket skönt väder! Nu är snart hela biten framför trappan och bort till altanen klar, har nog lyft säkert ett ton sten idag. Och icke att förakta, vi gjorde det i total harmoni och alldeles ensamma! Sonen tillbringar helgen hos farmor och dottern höll sig inomhus med huvudvärk, inte kul alls men hon känner sig bättre nu.

När vi jobbat klart tänkte vi att vi skulle unna oss varsin pizza, händer inte så ofta nu för tiden. Jag ringde och beställde och satte mig i bilen för att starta men inte då! Bilen var heldöd! Nybesiktigad, väl omhändertagen med mycket kärlek trotsade den oss som värsta treåring och gav inte ett ljud i från sig. Fick låna grannens bil. Det visade sig att det bara var batteriet som var urladdat, startade med startkablar hur fint som helst sen. Misstänker starkt en viss fyraåring som fibblat med lamporna i baksätet...

Allt frid och fröjd nu. Kvar av dagen är att känna efter i kroppen efter träningsvärken som sakta med säkert kommer smygande, främst runt skulderbladen. Åh, jag ska nog unna mig en öl också!

Tjing!

Det är något speciellt på gång. Familjen får hålla sig på behörigt avstånd och lämna plats och tystnad. Vi har väntat länge men nu är det dags, pappa ska bajsa! Vad är det med killar/män och deras bajsrutiner. Som tjej går man när det är tre sekunder kvar, det hela tar 1 minut och sen är det klart, fri från uppblåsthet går man sedan ut för att möta världen med ett leende på läpparna. Männen kommer visserligen också ut med ett leende  men efter en halvtimma! Varför? Jo, de läääääser. De tar en luuuuugn stund för sig själva och lääääääser. Vem f-n vill sitta i den lukten och njuta av någon trevlig lektyr? Inte jag. Och när tar vi tjejer en luuuuugn stund alldeles för oss själva som är lika tydlig, självklar och sanktionerad av familjen som männens bajsande? Vi kanske måste ta oss den tiden. men jag tar den definitivt inte på toa, det är ett som är säkert!

Jag har de senaste dagarna blivit alltmer ressugen. Skit också! Ja, man har ju liksom inte råd att flyga med hela familjen en vecka-tio dagar hur som helst. När man har hus får man prioritera så himla konstigt, valen stämmer inte alls överens med viljan, på nåt sätt. Huset eller resa denna sommar? Ja, eftersom vi redan börjat med trädgården så blev det huset. Förresten hade jag nog inte haft råd just denna sommar i allafall, varför kan man inte klara sig på två ganska bra heltidslöner?? Det är ju sjukt. Skatten sänktes men matpriserna steg, en ekvation som blir plus minus noll.

Mer om resor. Jag är numera en fullfjädrad medlem i Barnsemester.se, en asabra sajt för alla barnfamiljer. Där skriver jag reseberättelser (jo, man kan skriva om dagsutflykter också!) och tävlar. Kommer ni ihåg blommorna och badbollarna? Japp! En ny tävling är i gång och jag hittade den 30:e skrattmunnen i går kväll! Man kan vinna biljetter till en fars (jag valde den med Annika Andersson och Carina Lidbom). Men jag väntar på de stora vinsterna i form av medelhavskryssningar eller Floridaresor. De lär dröja har jag en känsla av...

Okej, men tänk nu om man verkligen känner att man har råd och kan åka på en längre semester, vart ska man då åka?? Man får förmodligen inte så många tillfällen till detta så det gäller ju att hitta rätta stället. Sonen sa utan att blinka att han ville åka till Egypten (förmodligen inspirerad av en viss Bamse som var där och räddade en professor i någon pyramid). Egypten, ja, kanske det. Varmt är det ju där i allafall. En annan tanke är att utnyttja sina vänner. En nyligen pensionerad arbetskamrat har lägenhet på franska rivieran, grannen hus i Spanien. Billiga flyg fixar man genom Ryan air. Ja, det kanske vore nåt. På tal om Ryan air, hittade en Londonresa för två personer tor för 396 kronor! Totalt! Sjukt billigt. Men nej, jag bokade inte...

Det är som med bantning, det finns ingen enkel väg. I bantningsfallet är det bara att ta på sig joggingskorna och ge sig ut i ur och skur, träning är det bästa medlet. I resefallet är det bara att spara. Tänka på varje liten krona när man handlar. Spara mynt i en burk (och inte plocka där ur...) och jobba lite extra kanske. En annan sak man kan spara pengar på när man har hus är att ha stenkoll på energin. Jag är superlycklig just nu för nu funkar vår pelletsmaskin igen, den sparar massor av pengar för oss per år. Kanske, kanske blir det en resa nästa år. I år får vi nöja oss med Legoland och en kanothajk, inte kattskit det heller egentligen.

Idag har vi varit ett gäng till Busfabriken i Norrköping. Ett fantastiskt ställe för barn att busa runt på! Nu är min son lite försiktig av sig och vill inte gärna gå själv utan förälder...här hade man tänkt att få sitta med en kopp kaffe och ta det lugnt ett tag men icke! Jag fick krypa runt i enorma klätterställningar, genom rör, nerför rutchkanor och mellan vadderade rullar. I bland stötte man på en annan vuxen som också försökte pressa sig igenom en rulle, de är nog inte riktigt gjorda för oss över 50 kg...situationerna blir roliga, man stonkar och bökar och försöker ändå behålla någon slags värdighet. Försöker, utan att visa sig plågad, klämma fram ett par ord i stil med "oj, hoppsan, nu ska vi se vart vi kommer ut här då".

I Busfabriken är allt upplagt för barnens bästa, den som kom på detta koncept är ett snille! Man betalar bara för barnen, 100 kronor för 3 timmar bus. Dock kan jag tycka att åldersgränsen på 1 år är lite låg. Sedan finns allt där! Något för de riktigt modiga som höga klätterställningar och branta rutchkanor och mildare lekställen för de mer försiktiga. Det finns ett ställe där man skjuter mjuka bollar på sina fiender, det finns en småbarnslekplats med bollhav, vadderade kuddar, cyklar och annat kul i lagom storlek. Studsmattor, hoppborg och cykelbana är andra grejor som står som spön i backen i detta enorma rum.

Blir man sedan hungrig finns barnmenyer med hamburgare, pannkakor och nuggets. Här finns vuxenmenyer med bl.a nachostallrik. Det finns fika, glass (gör din egen!) och läsk. Man får nämligen inte ta med egen matsäck in, kanske ett minus, vad vet jag. Å andra sidan blir säkert städningen i det tuffaste laget om alla har eget med sig. Något annat man heller inte får ha är skor. Mycket bra! Så det är bara att plocka av sig dojorna och springa runt i strumplästen eller barfota, beroende på säsong.


3 timmar är utmärkt lagom att busa på och öppettiderna är mellan 10 och 20 (!) så man väljer själv när på dagen det passar bäst. Ett tips är att åka dit en solig dag, då är det minst med folk och barnen slipper trängas och knuffas. Vi åker garanterat dit igen! Det var tre trötta barn i bilen hem som somnade som stockar...

Min man och jag har börjat lägga "mina" billiga Ölandsplattor. De första 10 minutrarna är alltid kritiska, ska man bli värsta ovänner eller kommer samarbetet att flyta på tämligen smärtfritt? Det började med att jag startade själv eftersom han var iväg ett ärende. Jag tyckte nog att jag börjat lägga plattorna ganska bra intill trappan, var rätt nöjd med de 6 ASTUNGA plattor jag släpat på plats. Sen kom han hem och gjorde om... Till saken hör också att min man är väldigt omständlig. Han ska fixa fiffiga hjälpmedel in absurdum så all tid går åt till detta. Då tappar jag sugen, blir irriterad och sätter mig helt sonika ner och låter honom släpa då!  Jag vet inte hur vi kom vidare för till slut blev det ett bra samarbete av det hela. kanske var det kaffet min mamma bjöd på där mitt i "krisen".



Meningen är att det ska växa gräs emellan plattorna sen så de blir fluffiga att gå på!

Nej men titta vad som låg på min alldeles nydammsugna matta:



Jag tar väl fram snabeldraken igen då...

En annan del av trädgården...



Blir fint med vitt staket, eller hur? Ett annat litet sidoprojekt som pågår just nu, mest som sommarjobb åt Hanna.



Årets blomlådor går i favoritfärgerna rött, gult och orange.

Sedan i början av juni har hela min trädgård varit uppgrävd. Grus, damm och jord har smugit sig sakta men säkert in i huset med små barnfötter och grova karlskor (aldrig nätta damfötter)! Det är ju så när man budgetrenoverar att man får vänta och ta arbetet när folk har tid och den här grävarn hade tid just skolavslutningsdagen, innan studentfest och annat... Nåväl, nu verkar det som om något är på g! Gruset ska bli fina trädgårdsgångar med röd Ölandssten, dammet byts ut mot...ingenting! Och jorden ska bli en prunkande väldoftande rosenrabatt!

En plats på nätet som är mitt andra hem i dessa tider är Blocket.se. Där finns allt! Efter att ha hittat ett nytt kök för 4500:- där i vintras så vet jag! Och mycket riktigt, visst fanns det 30 kvm fin Ölandssten för bara 2000:- bara till oss där också! I Köping visserligen men maken åker så gärna lastbil...

Nu flyttas grushögar till höger och vänster för att göra plats åt dessa stenar. Jag återkommer med fler bilder men det blir jättefint!

Jag måste säga att ibland lyser solen med all sin glans! För att ta tillbaka lite av den negativism som jag förmedlade i förra inlägget vill jag här ge en annan bild av verkligheten. Som i går till exempel. Min vän Maria och jag slet oss loss från familjen och cyklade ner till Djulö, vårt paradis på jorden. Vi satte oss på en bänk, skålade i ett par glas vin och pratade bara en massa tjejigt, underbart! Sedan tog vi oss bort till friluftsteatern och såg den lättsamma pjäsen om pensionatet. Solen sken, det var mycket folk i publiken och vi njöt av stunden mest, inte så mycket av skådespeleriet dock men det gjorde inget! Vi var nöjda ändå!

Sedan cyklade vi vidare till Svartbäcken, hamnade på en ny bänk i solnedgången och pratade mera. En man med kryckor och en märklig nätluva dök upp och berättade allt om sin trädgård ett stenkast därifrån samt om maskar på stubbar, tror jag han menade. Vi fattade inte mycket men han var pratsjuk och vi nickade och lyssnade. Vi brydde oss inte alls om vad han sa men var på ett sådant strålande humör att vi lät honom stå där i 10 minuter och berätta. Harmoni.

Cyklade hem vid tolvsnåret, lagom lullig och med ett leende på läpparna, sådana här enkla saker borde man givetvis göra oftare! En god vän, en bänk, en stor sol och lite vin - där har ni det!