Nu är allt slit med de nationella proven klart! Jag hade som vanligt inte bara en grupp utan två. Denna gång en i svenska och en i engelska. Vet ni hur lång tid det tar per elev att rätta de svenska nationella proven? Provet består av tre delar; en muntlig (ca 30 min), en uppsats (ca 1 timme) och en läsförståelse (ca 1 timme). Totalt tar det alltså två och en halv timma per elev! Jag hade 22 st. En veckas arbete alltså. Och har man den tiden varje vecka? Nej, knappast. Men idag blev jag klar.

Dock är inte alla elever färdiga, att vara sjuk under proven är ödesdigert, för läraren. Så jag kan fortfarande inte sätta några betyg eller göra någon statistik...blä! Jag vill lägga hela skiten i arkivet nu!!

Undrar om det finns någon distansutbildning i knyppling eller så...känns inte lika prestationskrävande...

...tänderna värker, men jag gnor på. Nu ska väl den där tandsköterskan inte klaga...

Jag har premiärgrillat!

Gick INTE bra!

Skulle snitsa till det och virade deg med ost runt de stackars grillkorvarna. Skulle jag inte gjort. Allt gick så fort, plötsligt var allt svart och sonen och jag fick käka minst sagt brända korvar med nån slags halvfärdig deg runt om...den lilla älsklingen sa iaf att han tyckte det var gott...

Jag var hos tandläkaren i måndags. Inte roligt, aldrig roligt. Jag har en del problem med mina tänder och mitt tandkött och får ständigt skäll att jag aldrig använder tandtråd. "Karies, karies, karies, det kommer då, vet du". Jo, jo, jag vet. Jag har ständigt dåligt samvete för den där jäkla tandtråden. Ibland kör jag ju, det borde väl räcka? Nåja, jag fick läxa att använda tråden så ska jag och "visa upp" igen om ett par veckor. Fan, vad ont det gör!

Det är inte det enda problemet. Jag gnisslar tänder när jag sover också. För det införskaffade jag en otroligt sexig bettskena för ett par år sedan. Men eftersom lättjan gärna övertar i mitt liv så användes inte heller den så ofta. När jag hade flyttat på den lilla blåa burken för att damma i över ett års tid skickade jag den i soporna, ja, jag vet att det var dumt, men så gjorde jag. 2000 kronor i soporna. Alltså den passade ju inte ens längre sedan jag gjorde om min framtand! Så varför skulle jag ha den kvar?

Det fick jag veta i måndags, "ta med den hit nästa gång, vi kan justera den, vet du". Shit! Jag har ju slängt den! Varför sa jag inte det nu då? Jag bara nickade och sa, "jasså, kan man det?" och hjärnan startade direkt att febrilt leta dumma ursäkter till var den kunde ha tagit vägen... jag vågar inte erkänna för min tandläkare att jag medvetet slängt min bettskena. Och om man inte erkänner sådant direkt så är det ju kört sen, liksom. NU kan jag ju inte komma och säga att jag visste mycket väl att jag slängt den! Daaahhh!

Igår kväll var jag och såg R.E.A. på Hamburger Börs. Jag har varit ett par säsonger och alltid skrattat hejdlöst åt detta gängs fantastiska förmåga att häckla, parodiera och imitera aktuella personer och händelser. Hade de lyckats igen? Här kommer min egen ganska elaka recension av föreställningen.




R.E.A. står för Roligt, Elakt och Aktuellt. Var det roligt? Nej. Var det elakt? Nej. Var det aktuellt? Nej, inte ens det många gånger. Visst får de till ett par nummer som är rykande aktuella men allt för många gånger visar de gammal skåpmat som en erfaren revyare sett förut, i något annat sammanhang, i en annan tappning. Jag skrattade visst några gånger men helhetsintrycket var ändå beige. De får billiga, otroligt billiga, skratt genom att visa en tjock karlmage och att låtsas ha en enorm jättepenis som man kan svinga med!

Man startade i ett rasande tempo med en slags årskavalkad, de ska visa de senaste 75 åren. Men det går för fort, man hinner inte med, det fanns några jätteroliga karaktärer här som man vill se mer av. Kanske hade de tjänat på att göra öppningsnumret hälften så långt och inte stressat över det. Anders Lundin stressar ju när han pratar ändå så det räcker...

Mycket är under bältet och inte trivsamt under utan plumt under. Synd. Denna kväll hade de Morgan Alling som gäst i ensemblen. Han är rolig med sina stunts, han faller från stegar och snubblar oroväckande hårt från trappor. Publiken tjuter men det blir inte mer än så. Han deltar även i några sketcher. Bland annat en om speed dejting. Idén var kul, att man på en speed dejting hinner med ett helt äktenskap, men numret faller platt med en tunn slutkläm. Han gör även en entré i samma nummer som Sussie Eriksson (bäst i showen) där hon föreställer sångare och han ska in i numret efter och stör henne hela tiden. De båda gör det bra men konceptet har spelats på revyscener över hela Sverige for ages.

Ensemblen består, förutom Anders Lundin och Sussie Eriksson, av Jan Åström, Rakel Molin och Anderas Nilsson. Jannes röst går inte av för hackor men det känns som om det är hans enda starka kort, något annat bestående intryck gör han inte. Andreas Nilsson är en klippa, alltid duktig och säker, han gör en bedårande insats som nyhetsuppläsare bland annat. Men Rakel Molin är bara skrikig, hon har ingen finess och jag fattar inte varför hon får stå på de stora humorscenerna över huvudtaget för rolig är hon inte! Men alla ska få något positivt, Rakel gör en bra imitation av Lillbabs men tyvärr räcker inte den insatsen för att väga upp mot allt det skrikiga och finesslösa.

Nej, jag är besviken. Dyr biljett, dyr mat och lägg därtill att vårt bord fick den mest gröna servitrisen man kan tänka sig så gjorde det kvällen till ett anti klimax. Synd. Dock var sällskapet roligt!

Befinner mig just nu alldeles ensam. Skönt! Dessutom ensam på ett schysst hotellrum, i Stockholm. Har just inmundigat en förträffligt god hotellfrukost (på rummet) och sitter här och pyser lite (rent bokstavligt också...) med morgontv och mitt goda humör. Ibland är livet rättvist!

Anledningen till att jag befinner mig här är att min man är ledamot i LIS (lokalrevyer i Sverige) och de har styrelsemöte i Stockholm denna helg. Jag fick följa med och förlusta mig medan han sitter instängd i en av sviterna på hotellet och glor på DVD-filmer med inskickade tävlingsbidrag till Revy-SM.

Redan igår gjorde jag slut på budgeten..tog en och en halv timma på fredagseftermiddagen... Men skam den som ger sig! Idag kan jag nog hitta nåt som man kan betala för också, om det så är på kredit så ska jag shoppa! Till min fördel har jag ett uruselt tålamod när det gäller shopping vilket resulterar i att efter, ja, ungefär en och en halv timme så är shoppingintresset slut.

Tänker mig också ett besök på Kulturhuset, det är alltid så mysigt där, tycker jag. Bara sitta och ta ett glas vin och titta på folk. Som sagt, humöret är på topp och livet känns fullständigt rättvist just nu!

I går var jag på genrep och såg pjäsen Hampus eller HIV. Jag fick tårar i ögonen, rös av glädje och applåderade friskt! En av anledningarna till att jag såg den var för att min dotter spelar med i pjäsen, en annan anledning var att en av mina bästa vänner skrivit och regisserat den men jag skulle vilja rekommendera den av en helt annan anledning. Nämligen den att den är så sevärd, den slår hål på alla fördomar om HIV och aids och ger så mycket information! Ungdomarna i pjäsen gör ett strålande jobb!!

Detta är ett samarbete mellan DuD/Kulturskolan i Katrineholm, RFSU samt HIV-Sverige. De två senare har två representanter med som i slutet svarar på frågor och ger mer information om det hela, allt förpackat i en otroligt ödmjuk och tilltalande förpackning! Alla borde se den! Jag hade flera stycken fördomar själv, fast jag trodde jag visste. Herregud, visste ni t.ex att man kan få barn helt riskfritt som HIV-positiv i Sverige i dag? Det är ju helt fantastiskt!

Pjäsen ska nu spelas för skolungdomar, vilket är ett lysande exempel på samarbete för våra barn och ungdomars bästa. Får ni se den då? Jajamen, onsdagen den 16 april kl. 18.30 i DuD:s lokaler, kostar 20 kronor. Vill man förboka biljetter ringer man dit. Gör det!

Barnen, alltså. Så här kan det se ut när man gör köttfärsbiffar! Det blev både köttbullar, bajskorvar och köttpannkakor innan Love var färdig... Inte ett dugg smetigt!

Eller...klart jag inte kan!! Fan, varför ska man ha tummen mitt i handen? Jag, eller rättare sagt min mamma, har köpt en ny cykel åt Love. Vi köpte den på Biltema och den är gul och "raceig", går fort, alltså. Men den kom i kartong. I många delar. Innan jag hittade bruksanvisningen, som låg ihopknölad i en liten mindre kartong i den stora kartongen, tänkte jag att det var då en riktig idiot som trodde man skulle fixa det utan att man visste hur! Nu fick jag svära lite över idioten i allafall eftersom alla detaljer inte stod med! Ja, man kanske SKA veta vad en fast hylsnyckel är för något eller att det är självklart hur bromshandtaget ska fästas i vajern...men det STÅR ju inte HUR!!

Jag ropade upp till Love, som tittade på tv...har jag skrivit det förr...?, "ska vi försöka skruva ihop din cykel?" "Det kan du skriva upp!" var svaret och då måste man ju ge det ett ärligt försök. Trots att han använde båda hjulen som trummor under tiden och spred ut makens insexnycklar över hela golvet! Till slut låg det skruvar och muttrar överallt och ett märkligt vadderat kardborreband som inte ville passa någonstans... Jag gav upp på handbromsen och reflexerna och framskärmen. Men klarade av framhjul, sadel och trampor. Sen kom stödhjulen!! Hur fasiken ska man klara av att både hålla ihop delarna och skruva i muttern (som givetvis snurrar på båda sidor)? Det kom nog en och annan harang som inte lämpar sig i 4-åringars öron (vilket han påpekade också) men som brukar mogna och dyka upp när man minst anar det.

Mamma fick komma och hjälpa till. Till slut kunde provturen gå av stapeln och visst gick det bra!