Sitter i källaren vid stora datorn och gömmer mig. Gömmer mig för mig själv. Då är det ju i och för sig dumt att vara på samma ställe som en själv men övriga familjen behöver inte stå ut med min läskiga PMS i allafall. Det räcker om jag blir sur och tvär och äckligt trött på mig själv, liksom!

Har försökt fortsätta min positiva attityd towards life. Har väl gått ganska bra om jag får säga det själv. Har i och för sig gömt mig i Borås ett par dagar... Och kan man annat än bli glad över att få umgås med brorsdottern ett slag? Denna ljuvliga varelse som snart blir fem månader. Moa har börjat äta potatis, hon har börjat skratta ordentligt och hon följer rörelser - otroligt häftigt att få vara med om! Hoppas vi ses snart igen. Det var mysigt att få umgås en stund med bror och Maria också, förstås! Förutom allt mysigt prat och god mat så satt/låg Daniel och jag och verkligen kämpade oss igenom curlingfinalen i lördagsnatt, men det var värt det - ännu ett OS-guld! Hann även en sväng till IKEA i Göteborg...

Körde fel tre gånger också under dessa tre dagar. Först i Borås på väg till Göteborg, sen i Göteborg på väg till IKEA men det allra värsta var nog när jag tog en sväng nerför Drottninggatan bakom alla spårvagnar i Norrköping! "Här får nog inte jag köra" var en av alla tankar som dök upp i kapp med en rosa-röd kindfärg och en hysteriskt skrattande dotter bredvid! Jag fick vända mitt på gågatan/spårvagnsgatan och köra mot enkelriktat ut igen... ja, ja, vem minns en idiot i en grå mazda i morgon, liksom?

För övrigt är det avslut igen, hatar sådana! Sportlovet är slut, OS är slut...passar inte min sinnesstämning idag! Får försöka gömma mig ett tag till så kanske det känns bättre sen.

Jag fortsätter min jakt och strävan på ny stimulans!

Har skrivit 6 sidor på min kommande roman, bara 244 kvar! Har dessutom blivit lovad ett studiebesök på Göteborgs stadsteater för lite research..."råkade" ha en gammal gymnasiekompis som "råkar" vara gift med VD:n och teaterchefen... Hoppsan!

Jag har återigen anmält mig på www.statist.se och inväntar nu spännande erbjudanden!

Har fått tågbiljetter till Malmö. Ska dit den 12 mars och träffa andra skrivsugna lärare och på Gleerups förlag diskutera framtidens läromedel.

Har pratat med chefen om och fått nya arbetsuppgifter i projektform - känns jättebra!

Nu ser jag fram emot att få snosa lite på Moa (brorsdotter) i slutet av veckan.

Och så skrattar vi!!

Det blev ett riktigt mysigt fredagsmys igår på lördagen! Bion var verkligen jätterolig, vi såg Det regnar köttbullar, en kul animerad film om killen som är uppfinnare och uppfinner en maskin som av vatten fixar mat! Problemet är att denna manick flyger upp i rymden och producerar mat som sedan regnar ner över landet...smått fantastiskt alltså men kul! I 3D dessutom. De stora, stora glasögonen funkade riktigt bra på sonens lilla näsa... På kvällen hade vi besök av 3/4:s Ivarssons. Trevligt värre!

Idag när Love vaknade sa han:

"Idag ska jag vara glad. Jag tycker om när vi är glada och skrattar. Mamma, jag tycker om ditt skratt, jag blir varm av det och det är så mjukt. Jag tycker du ska skratta mycket idag!"



Hjärtat!! Man blir varm och kall om vartannat och känner bara att GUUD, är han min unge? En sån pärla! Och en sån tankeställare! Det är klart vi ska försöka skratta mera, varför gör vi inte det? Varför är det lättare att dra på en sur min och gnälla när det skapar såååå mycket mer positiv energi att le och vara positiv?

Just nu försöker jag tänka positivt till exempel: "Jag kan äta upp heeela godisskålen på 30 minuter, det SKA gå!" Se! Jag försöker!

...kan det hända att en del personer börjar bråka i huvudet!

Tess och Anton skrek åt varandra och det hela slutade med att han skrek åt henne:

"Men du kan ju regissera mig till helvetet då!"

Ja ja, så kan det gå!

Min största kritiker har sagt stopp på belägg - någon varietéflicka blir det inte! Får hitta på nåt annat då... Intrigen är lite dimmig ännu men nu har personernas egenskaper kommit upp till ytan samt deras motiv till förhållandet. Jag jobbar på!

I går skulle vi ha fredagsmys men glömde bort själva myset mitt i alltihop... vi lagade mat, tittade på tv och åt ost och kex. När jag sen skulle natta sonen var han lite besviken för att vi inte hade haft nåt fredagsmys...jag såg ut som ett frågetecken tills jag förstod vad han menade. HAN hade ju suttit där uppe vid en egen tv ensam, där hade han ätit mat - stopp! Han hade inte myst MED oss, han hade inte fått popcorn som vi pratat om... Så nu väntar en lördag med fredagsmys!

Ständigt jagad av samvetet!

Idag väntar sålunda bio (mamma, pappa, barn ska gå), fika och till kvällen får vi besök av kompisar.

För övrigt har vi sportlov här, eller som facket vill att jag säger, semester! Dock kommer halva lov/semestern gå utan pengar... sviterna efter jul, nyår, revy och födelsedagar lever kvar ett tag till. Men jag och Hanna tänker åka till Borås på torsdag när pengarna kommer och gosa med Moa lite!!! Härligt!

Nån som vill spela spel?

Så där ja! Nu har jag äntligen kommit i gång. Jag ska prata så mycket jag kan om det för då måste jag slutföra detta också! Skrivandet alltså.

Blev en rätt schysst start igår. Det blir en love story till att börja med, kanske med inslag av lite psyko manners, vet inte än! 1500 ord är skrivna och väl förslutna i en ny mapp i datorn. Funderar på om titeln "En varietéflickas romans" är en bra titel, finns visst en film som heter så, tror jag. Skulle funka med personligheterna som finns. Namn har huvudpersonen inte fått än men hon är 47 år, regissör och pjäsförfattare, verksam på Göteborgs stadsteater. Han heter Emil eller Anton och är en betydligt yngre, kanske 24, skådespelare från samma teater.

Nu ska jag inte berätta mer om det hela men här kommer starten:

Det vindpinade landskapet utanför fönstret kändes föga lockande, ändå var det vackert. Det blåste hårt från väster och snön virvlade upp längs strandkanterna. Vågorna längst ut var svarta och fräste i blåsten. Närmast land låg isen, tunn och förrädisk. Hon trivdes här, vid det stora panoramafönstret med utsikt över viken.

Okej då, ett litet smakprov på hur de har det tillsammans...

Han snusade i hennes hår och kysste henne lätt på huvudet. Hon kände sig liten igen, han hade den effekten på henne. Hon blev som ett barn i hans famn och trivdes på något konstigt sätt med det. Hon kunde vara där för evigt, låta sig sövas i takt med hans lugna hjärtslag.

Då kanske en plan börjar forma sig. Äntligen! Det har varit kört ett tag, vääääldigt kört! Existentiella frågor om huruvida jag har någon uppgift i detta livet etc har nu bytts ut mot mer framtidsplanerande. Har inte ens haft tillstymmelse till plan förut men det lossnar mer och mer.

Jobbplanet:
Kanske gå ner och jobba 80% under hösten för att hinna med det jag själv vill. Skriva, spela teater och bara vara hemma ENSAM! Bra plan där, den verkar mer och mer realistisk. Ska bara räkna lite på det hela.

Äktenskapsplanet:
Jo, vi kämpar på det är ett som är säkert! Det blir fler kramar, fler promenader, fler långa söndagsfrukostar och fler kvällar då vi lägger oss tillsammans. Kan funka! Blommorna kommer väl sen, antar jag...

Intresseplanet:
Mmm, troligen en kurs i teater (för vuxna) på Calle Flygares i Stockholm, en kväll i veckan (förslagsvis den dagen jag är ledig) - en Bara-för-mig-grej!
Troligen lite skrivande på egen roman - två idéer börjar nu smälta samman och bilda en helhet som kan fungera.
Troligen en distanskurs i projektledning, 7,5 hp, Halmstad högskola. Tänkte att det är nåt jag är rätt bra på och kan ha nytta av i framtiden på jobbplanet.
Troligen läromedelsskrivande och en och annan resa till Malmö och till Gleerups förlag - första resan företas den 12 mars då jag ska diskutera med andra skrivklådiga lärare som vill utveckla morgondagens läromedel - spännande!

För en vecka sedan fanns INGET av detta formulerat, måste ha jobbat på bra, inte undra på att jag är helt slut! Sitter just nu i köket och lyssnar på RADIOSPORTEN, ett tydligt trötthetstecken...

Man jobbar på, om möjligt lite lättare på fötterna...

Har kommit på att jag funkar rätt bra just nu om jag får se snygg ut, om jag får ägna mig åt lätta och lättsamma saker, skratta mycket och läsa skräplitteratur. Det håller ju inte i längden men just nu funkar det prima!

Lånade en väldigt kul bok av Maria häromdagen, Nynnes dagbok heter den och läses rätt upp och ner på en timme. Några citat:

"Söndag. Sscchhh. Ska aldrig, aldrig nånsin blanda champagne, vitvin, rödvin, konjak, gin, tequila och öl igen. Vaknade 15.37 fullt påklädd och med rester av svart fjäderboa mellan tänderna. Hann nätt och jämt se skymningen gå upp. Sen blev allt mörkt igen. Både utanför och inuti. Vaknade igen 19.47."

"Söndag, 8 augusti kl. 10.02. God morgon Nynne. Och grattis. Det är din förbaskade 35-årsdag idag. Härligt att vakna och upptäcka att man åtminstone har nått halvvägs. Och ensam. Grrrhhh. Klockan är strax efter tio. Törs inte gå ut på toaletten igen förrän nån avlägsnat koalabjörnen som stirrar mot mig i spegeln. Och ändå står det att det ska vara vattenfast mascara."

Detta är berättelsen om Nynne, en singelkvinna i storstan och på jakt efter den perfekte partnern. Är det exet Djöf eller välutrustade Flemming? Eller kanske konstnären Samuel eller kurden Khalim?

Ett gott skratt får man, det är säkert!

Nej, någon springare på vit häst som bar hem mig på sina breda axlar för att kyssa mig till evigheten kom inte och hämtade mig på jobbet idag heller... Däremot en äkta man i grå mazda! Det kanske inte är fy skam det heller! Uppraggad av verkligheten, kan man säga!

Idag har jag känt mig lite, lite hoppfull i alla fall. Det finns trots allt en del att se fram emot. Jag behöver inte lägga så mycket krut på jobb och andra trista åtaganden när jag ska:

- på Eskilstunarevyn i morgon fredag
- på Kabaré i Norrköping och se min älskade dotter uppträda nästa helg
- på Madame under jorden för att se alla fantastiska ungdomar uppträda - och givetvis lyssna till min braiga vän Jennys manus!

Så! Inte illa va?

Å dessutom får jag en hel helg till städning nu! Fy attan. Det är ju DET som saknats i mitt liv - en rejäl avhyvling!

Och varför inte unna sig lite vardagslyx en torsdagskväll? Gör så här:

- Se till att alla barn ligger i sängen före 20.30
- Skicka ut maken att skotta altantaket
- Häll upp ett glas gott rött vin
- Lägg dig i soffan och se en favoritfilm!

Ta da!

Nu har vi älskat tills solnedgången
blivit rödare än röd
nu har vi smekts tills floderna
funnit sin vila
nu har vi kyssts tills de spetsiga knopparna
slagit ut
och vaggande näckrosor seglat berusade
under våra vällustigt slutna ögonlock
nu har vi spelat kärlekens symfoni
tills våra violinkroppar om och om igen brustit
för nya gryningar
nu har vi använt orden för sådd
och tystnaden för att skörda
havets vaggsång har droppat
ögonblick av trygghet och vila
i våra sammanflätande händer

Nu har vi lekt vår kärlek på lek
och på allvar
vi har skrattat åt glädjen att få ge
och glädjen att ta emot
vi har älskat tidlöst och fritt
erövrat himlar av djupaste glädje
och i våra djärvaste ögonblick
har vi snuddat vid evigheten

Men låt oss fly någon tid
åt var sitt håll
fly innan nötningens lömska dörrspringa öppnar sig
mot en trasig kväll
låt oss göra det omöjliga möjligt
låt oss lura tiden på vår kärlek
låt vår kärlek få vila i kärleken
tills den åter har växt sig högre
än tiden
(Maria Wine)

Så skulle man kunna sammanfatta revyperioden denna gång - så låt mig nu sluta tjata om detta och gå vidare!

Vad är det här egentligen?

Nog för att jag varit en av de som önskat vita vintrar men det här är ju löjligt! Det är ju typ en meter snö på tomten och så kommer det mera! Man undrar vem som bär ansvaret, den skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med. Det räcker nu!

Sen undrar jag varför det ALLTID är en liten, liten strimma på vindrutan som aldrig blir ren av vindrutetorkaren, preciiiis i synfältet? Är det någon annan idiot som ska ha spö för det?

Sen undrar jag vad det är för mening med att vakna till 10 minuter INNAN klockan ringer på morgonen. Är det bara för att man ska bli besviken eller vad?

Jag undrar vidare om det är så att jag och min familj ALDRIG ska kunna ta oss utomlands? Nu fick flygbiljetterna vänta igen... bilskatt, golfklubb och födelsedagspresenter satte stopp denna gång.

Nu ska jag inte undra mer idag, är klar nu!

Ensam för att det är så det känns efter revyn, galet men sant. Jag är inte ensam egentligen men man känner sig övergiven på nåt konstigt sätt. Jag vill verkligen umgås väldigt mycket mera med mina revykompisar, skratta, festa, avsluta diskussioner som inte blev färdiga.

Oförstådd i min ensamhet för att när jag förklarar för folk, mina arbetskompisar till exempel, att det känns deppigt så skrattar de bara lite lätt. De förstår inte att jag menar allvar! Jag ÄR deppig!! Jag tycker livet känns jättetrist nu. Vad ska jag nu se fram emot? Jag vet att det kommer fler fester och träffar men just nu hjälper det inte. Man förstår inte innan man varit där, ännu en klyscha!

JAG SKULLE KUNNA VARA SKÅDIS JÄMT - varför är jag inte det, till exempel?

Lite bilder från min favorittid på året: