Den fjärde i ordningen.

 

Nästa besök hos läkare är här och varje gång är jag beredd på att han ska säga att jag verkar vara frisk och må så bra att jag kan börja jobba. Hjälp!

 

Men varje gång har han sagt att jag ska vara sjukskriven så länge som jag behöver och varje gång har han förlängt min sjukskrivning. Så varför är jag nervös?

 

Tror det fortfarande finns en gnutta av den där duktiga flickan kvar, den som inte rättfärdigar alls att vara hemma och vila. Den som tror att folk snackar bakom ryggen på en att "hon verkar ju inte så sjuk, är bara hemma och latar sig och utnyttjar systemet". Den duktiga flickan som fortfarande tror hon måste presetera för att få finnas. 

 

Men jag är inte redo! Varje gång jag tänker att nu ska jag göra nåt vettigt (förutom att hålla koll på tv-tablån och plantera frön) så känner jag den här oerhörda tröttheten komma, jag orkar inte! Då tror jag att jag är lat men sen intalar jag mig själv att jag är hemma just för att den här tröttheten fortfarande kommer. 

 

Mardrömsscenariot efter dagens läkarbesök vore att jag skulle tvingas börja jobba heltid efter sportlovet, på Söder, med alla de arbetsuppgifter jag hade innan jag gick hem den 14 oktober. Nu blir det ju inte så, det fattar varje sund människa men det är vad jag har mardrömmar om. Trist att behöva känna så för sitt jobb men jag tar mig nog ur det här fortare genom att vara ärlig mot mig själv och mot andra. Jag vill inte tillbaka! Så! Nu är det sagt i offentlighetens ljus också.

 

Jag ska skaffa mig en BRA livsplan. Återkommer med den. Först ska jag ta mig igenom domedag nr 4.

 

 

Kommer precis hem från en spaupplevelse. Riktig spa. Inte bara hemma hos en kompis där man kletar med ansiktsmasker och smink utan en riktig spa i herrgårdsmiljö med badrock, två vänstertofflor i tvättad frotté, frukt, champagne, god mat och... massage! Något sådant har jag aldrig unnat mig, det kostar ju en hel förmögenhet. Men den här gången bjöd mamma! En 40-årspresent som inte var uttagen, helt enkelt. Jösses vad vi har njutit!

 

Det hela startade med afternoon tea i finsalongen och 30 bakverk, galet gott! Matpajer, scones, marmelader, kakor, tårtor, allt!

 

 

 

Sen relaxavdelning, helkroppsmassage och... helkroppsmassage ja. Det har jag tagit någon gång förut men det var jättelängesen. Det är ju lite speciellt att en helt främmande människa ska massera mig överallt, nästan. Inte helt igenom en behaglig känsla. Men oj, så skönt det var! Jag hamnade i någon slags halvkoma och efter 50 minuter var det svårt att vakna till liv. Men jag höll på att skämmas ihjäl innan det hela startade.

 

Jag har fula fötter. Inte fula kanske men dåliga. De är torra och fnasiga och spricker. De var rätt schyssta i går morse men strax innan behandlingen så hoppade jag i poolen och simmade. Då blev fötterna blöta. När blöta fötter torkar blir de.. TORRA! Inte alls trevliga. Vilket massören upptäckte. Det slutade med att hon sa "nä, så här kan du inte ha, jag smörjer in dem!" Sen hämtade hon megasalvan SALVA och plastpåsar och paketerade in de torra, arma och spruckna fötterna. Jag kände mig så dum! Hon hade säkert sett värre saker men ändå! Man ska väl vara len från början, ha rakat sig på de rätta ställena och lukta gott när man i princip ska klä av sig naken inför en främling!! Jag kände mig som ett litet barn, lite samma känsla som när man är helt i sjukvårdens våld inför och efter en operation, till exempel. Fånigt va?

 

Efter tre timmar i relaxen intog vi salongerna igen. Fyrarättersmiddag med allt från kantarellsoppa, anklever och gödkalv till hemmagjorda ädelostar och kokosglass med mangokräm.

 

 

Vid tiosnåret var vi så trötta och mätta att vi höll på att somna vid bordet. Somnade som en stock halv elva!

 

Så idag, efter en lååång frukost och promenad i vintersolen, åkte vi hem och jag njuter fortfarande! Tända ljus, ett glas vin och pianomusik avslutar min söndag och det är guld värt att inte behöva känna någon jobbångest så här dags!! Mera spa åt folket!!